Modellflygentusiaster. Stående fr.v. Arne Karlsson, Tommy Suokas, Rolf Backman, Sonny Brännström och Håkan Westlund. Nedre raden fr.v. Kompis (hunden), Patrik Mikelsson, Hans Persson och Mats Liljemark. Hedlanda ca. 1980-81.
En sommar i slutet av 70-talet var jag och Patrik Mikelsson och hälsade på Susanne Karlsson på Stiftelsegatan. Hennes pappa Arne höll på med någonting som drog till sig vår uppmärksamhet, han fixade med ett rödvitt radiostyrt flygplan som hette Snoopy. Det var början på några intensiva år med en hel del flygande men också minst lika mycket lagande och en del skador.
Vi följde till en början med Arne ut till Hedlanda och tittade på, ibland kunde vi cykla ända dit från Hede för att kolla om han var där. Fler och fler i vår ålder blev intresserade. Rickard Olsson, Anders Priedemann, Jonas Jonasson, Esbjörn Westlund, Håkan Persson är några jag minns. Sonny Brännström och Uno Hedin är andra. Jag minns också att Kurre Kock brukade följa med Sonny och fräsa ihop lite mat där ute på Hedlanda. Uno Hedin började t.o.m ta hem lite modellflygsgrejor till Järnaffärn så vi hade och laga med (och det behövdes det gott om). Själv tog Uno hem en radiostyrd helikopter som vi alla var imponerade av.
Till hösten startade vi en modellflygklubb och vi hyrde en lokal på Wemerskolan där vi hade byggkvällar några gånger i veckan. I Sveg fanns redan en etablerad modellflygklubb som leddes av en Polis som hette Jan-Erik Larsson tror jag, han hjälpte oss mycket med sitt kunnande. Han brukade vara förste testpilot på alla nybyggen innan vi andra fick prova. Han var dessutom den ende som någonsin flög Unos helikopter tror jag och Sonny köpte sitt flygplan av honom om jag inte minns fel.
Jag och Patrik, som bodde grannar uppe på Åsen, hade svårt för att vänta tills vi kom ut på flygfältet med att testa våra plan. Vi brukade sladda runt i snön ute på gatan utan vinge, de första reparationerna fick nog göras redan efter det är jag rädd. Det var för övrigt efter ett sådant race jag fick åka till akuten med en helt upphackad tumme som jag lyckats få in i propellern på en fullt varvande motor (med hjälp av 2 andra som inte behöver namnges här).
Sommaren efter flögs det en hel del ute på Hedlanda med alla nya plan som hade byggts. Många haverier blev det, bl.a Arnes Snoopy som kraschade för sista gången. Sveg anordnade även SM i modellflyg den sommaren, vi var några stycken som var där och tältade och hjälpte till på dagarna.
Det var som sagt några intensiva år där modellflygandet blomstrade i Hedetrakten men så småningom ebbade det hela ut. Varför vet jag inte men det berodde väl på att vi ungdomar blev väl äldre med mopeder, skotrar och annat som tog över.
Text och bild: Håkan Westlund