Hans Mårtensson

hans_martensson.png

Man kan väl säga att Hans Mårtensson "flyttade" från Hede i 2002 pga. arbetssituationen. Norge hade mer tillbud i flygbranschen och lönerna är generellt högre. Jag jobbade då som flygtekniker för SAS Commuter, där mötte jag också min nuvarande sambo Tove som även hon var  anställd i SAS.Vi flyttade till Svalbard och Longyearbyen 11 december i 2007 när jag fick jobb som hangarförman i Lufttransport. Med i flyttlasset var också Toves 2 minsta barn, Kristian 14 år och Ronja 12 år. Lufttransport opererar med dagliga flyg från Longyearbyen till Sveagruvan och till forskarbyn Ny-Ålesund. Vi flyger både passagerare och frakt.I tillägg har vi kustvakt flygningar i Barentshavet, nästan till Nordpolen i norr, Grönland i väst, Ryska gränsen i öst och ända ned till Bodø i söder. På fritiden blir det ju en hel del skoteråkning förstås. Svalbard är ett eldorado för det ändamålet, en vanlig eftermiddagstur kan bli på ca 15 mil. Vi har i stort sett hela Svalbard att åka på men längre turer kräver god planläggning. då enda bensinstationen ligger i Longyearbyen och bensinen kostar 7 kronor litern. Vi jagar också Säl, ren och ripa samt fångar Polarräv. Isbjörn är heller inte ovanligt att man ser. Det var väl i korta drag lite om oss. Hälse Rannsôndingen. N`Hans på Norstrånda

Sandra Eriksson

sandraeriksson.png

Hej. Jag heter Sandra Eriksson. Jag flyttade till Hede när jag var 5 år och flyttade därifrån när jag var elva. Är född i Jämtland och har bott i Hälsingland i sju år, men är Härjedaling i själ och hjärta. Jag gick nyss med i gruppen Hede på Facebook och där stod det att du ville veta lite om oss som lämnat härligheten. Jag har som sagt bott i Hälsingland i sju år, i Ljusdal. Här trivs jag sådär. Det är inte lika fint här som hemma. Jag saknar Sôna och skogarna och fisket. Som tur är bor jag fortfarande vid Ljusnan, bara 10 meter ifrån faktiskt. Jag var bara elva år då. Mamma ville flytta och då var jag tvingad att följa med. Vi flyttade till Ljusdal för att min moster bor här. Jag går sista året på gymnasiet. Det ska bli så skönt att ta studenten. Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag ska söka till University of Edinburgh i Skottland, men jag vet inte om jag kommer in. jag har också funderat på att jobba som Au pair i USA. Eller så kanske jag stannar hemma och jobbar ett år. Jag planerar att börja på universitet här i Sverige 2010. Jag bor här i Ljusdal med min mamma på helgerna. På veckorna bor jag på skolans internat med mina bästa kompisar. Jag har nästan ingen fritid för jag har så otroligt mycket att göra i skolan. Jag pluggar hela kvällarna och hela helgerna. Men den lilla tid som jag på något mirakulöst sätt ändå kan vara ledig på brukar jag umgås med mina kompisar. Det händer att jag gör något hantverk ibland (ganska sällan, på grund

Stina Håkansson

stinahakansson.png

Mitt liv efter byn…
Stina Håkansson föddes år 1981 och har vuxit upp i Hede i Härliga Härjedalen. Mina föräldrar kommer från Hede och bor fortfarande kvar i byn. Vid 16 års ålder flyttade jag från min hemby Hede till Östersund med min syster. Där gick jag teaterlinjen på gymnasiet i 3 år, eftersom den estetiska linjen inte fanns i Sveg. Under gymnasiet och nåt år efter studenten (2000) arbetade jag med diverse, som exempelvis på Svenska dagbladet som telefonförsäljare, inom hemtjänst och på Åhléns. År 2002 flyttade jag till Stockholm då jag kom in på Calle Flygare teaterskola. Då det är en privat skola var jag tvungen att arbeta på halvtid, vilket jag gjorde i en skobutik. Då började mitt enorma skointresse få liv. Än idag arbetar jag extra på en skobutik i Stockholm. Efter Calle Flygare där jag gick i två år la jag teatern på hyllan för gott. Däremot tog det ett tag innan jag insåg vad jag ville göra, så under tiden pluggade jag lite sociologi på Stockholms universitet och läste lite på komvux. En dag kom det som från en klar himmel: Jag skulle ju givetvis bli socionom! Vårterminen 2006 började jag på socionomprogrammet i Östersund vilket betyder att jag kommer ta min examen till sommaren 2009. Under min studietid har jag även spenderat en hel del tid i Stockholm, dels på somrarna för att jobba, dels då jag haft praktik på 30 veckor totalt, och mycket av min lediga tid. Stockholms känns ju som mitt hem. Där finns min lägenhet, alla mina syskon, mina vänner och förhoppningsvis massa intressanta jobb att söka till sommarn och till mitt framtida yrkesliv.