Är mycket ute och fotar


Jag flyttade till Östersund 1988, direkt efter nian och gick vårdlinjen. Mitt första jobb var på infektionskliniken och jag har sedan jobbat inom olika delar av vården med äldre, missbruk, psykiatri, handikappade och barn. Under åren 1995-1998 läste jag till fritidspedagog på högskolan i Härnösand. Efter det har jag mestadels jobbat inom omsorgen och senast som arbetshandledare på Mica.

Har under många år funderat på att omskola mig men har inte varit säker på till vad så jag läste in olika ämnen under tiden och efter föräldraledigheten med mitt andra barn bestämde jag att nu var det dags. Till hösten börjar jag sista året på Ekoentreprenör för hållbar utveckling och till våren tar jag förhoppningsvis min examen: Degree of Bachelor of Science with a major in Environmental Science.

Ledig tid spenderar jag med min familj som består av sambon och mina två barn Samuel 11 år och Millaray 3 år samt tre bonusbarn. Sambon har inspirerat mig med sitt fotointresse så mycket av tiden är vi ute och fotar. Vi bor i Torvalla och besöker Viken då och då vid storhelger och Kvarndagen. Blir en sväng ner nu i sommar också. Hoppas att få jobb inom det jag brinner för; miljö och rättvisefrågor så efter avslutad utbildning är jag beredd att flytta dit det finns någon spännande möjlighet. 
Det är väl i stora drag hur det ser ut.

När jag ser Sonfjället svischa förbi i flödet så känns det som hemma

Det är konstigt det här med tid. Det var ju nyss jag bodde i Hede, det var ju nyss jag promenerade runt berget om kvällarna, det var ju i förrgår jag gjorde skådespelardebut i Inger Grannes och det var alldeles nyss - det är jag helt säker på - som jag gick på Hede centralskola och allt vad tonåren innebar. Jag minns det som igår ju. Eller ja, det var tur att Ellinor Dahl skrev att vi gick ut nian -97 för det hade jag då glömt.

Tack vare facebook, andra sociala medier och denna sida har jag fortfarande ganska bra koll på vad som händer därhemma, mina gamla vänner och släktingar. Och när jag ser Sonfjället svischa förbi i flödet så känns det som hemma, även om det är snart 20 år sedan jag flyttade. 

Gymnasiet blev ändå på en ganska trygg hemmaplan, Wargentinskolan i Östersund. Där lärde jag mig såna där livsnödvändiga saker som latin, stenografi och att kunna påvisa trigonometriska samband. Allt sitter förstås fortfarande i ryggmärgen.. Jag fick möjligheten att jobba med min pappa Calle på PIAB innan det bar iväg för konsthistoriska studier i Florens, Italien. Man var ju härligt orädd som tjugoåring. Idag vette sjutton om jag skulle våga flytta söder om Dalälven. 

Vid Umeå Universitet läste jag till bibliotekarie. Mitt hjärta för litteratur och kultur är fortfarande lika nördigt som när jag släpade hem hyllplan från Hede bibliotek. Mitt yrkesbananskal halkade visserligen åt ett annat håll men en dag kanske?

Efter utbildningen så hamnade jag inom telecombranschen. Till en början i Östersund på Solectron, sen Ericsson i Katrineholm och nu på ett företag i Umeå. Min tid i södern blev en kort historia då jag insåg att vinter var lika med "regn och mörker och ingen snö". Jag fick en slags omvänd lappsjuka, skulle man kunna säga.

Umeå har varit hemma i flera år, på samma sätt som jag räknar Hede och Östersund som hemma. Hjärtat finns på flera ställen och allt känns som nyss. Ibland faller vårkvällens solsken på samma sätt som jag minns kvällarna på byn. Ibland känns vattnet i Umeälven som att bada i Stortjärn i Långå. Ibland känns luften krispig som en septembermorgon vid Sonfjället. Allt går igen i ens minnesbank. 

Pappa Calle bor nu utanför Söderhamn och driver en getfarm med sin fru. Min bror Björn bor med sambo i Östersund. I Östersund finns även mamma Mait och två halvsystrar. Kvar i Långå bor mormor Brita, tyvärr blir besöken alltför sällan. Min kontorsarbetsplats kommer nu stänga under hösten, så för egen del så väntar nya äventyr. Jag har ingen aning om vad de kommer innebära, men till syvende och sist så har ju äventyren hittills varit spännande. Ta hand om er nu!

Saknar en riktig vinter


Nu är det 17 år sen familjen Hillbom flyttade från Hede till Lidköping. Det var Annika som vill hemåt och Hede står ju kvar berättar Kjell-Ove. Han nu har nu även varit hem och hämtat pappa Pentti som fyller 80 år i augusti. Kjell-Ove har jobbat i 13 år på Asko Gorenje där de säljer vitvaror men är nu arbetslös för att företaget flyttat till Slovenien.

Familjen består av 7 barn mellan åldrarna 27-9. Tre av dem bor fortfarande hemma. Det är fotboll som gäller och varje sommar är det en cup någonstans i Sverige som ska spelas. Fritiden går åt till familjen och huset. Saknar att ha en riktig vinter och vår/vintern som är i Hede uppe avslutar Kjell-Ove.

Underbara minnen!

Längst fram från vänster: Peder Persson, Agneta Jonsson, Kristina Mårtensson,Stefan Björ, Cia Mattsson och Gunnar Pettersson.
Bakom sitter : Per-Ola Persson, Ingrid Pettersson och Mikael Mattsson. 

Jag Ingrid Ewertsdotter (Pettersson) flyttade till Hede 1965, 3 år gammal. Vi kom till Hede p.g.a att min far Evert Pettersson fick arbete på kommunal kontoret som kommunal kamrer. Han såg en glesbygd och kommun i kris och en landsbygd som avvecklades mer och mer. Han bidrog med att starta igång företag, få fler arbeten, få det till det är i dag, levande. Han var också med i turistföreningen och Lions, gjorde kampanjer för att locka folk till fjällen. Byggde upp Björnrike och Vemdalsskalet, byggde sedan Björnrike fjällviste. Nära vän och kompanjon till Konrad Nordström under alla år tills Konrad gick bort. Nära vän till Ingmar Larsson, Bertil Lindgren och Henrik Norell likaså. Byggde upp Steelex och Härjedalens trä.

Själv var jag barn och har mina bästa barndomsminnen från denna tid. Jag bodde brevid dåvarande Apoteket intill Kyrkan. Var bästa vän med apotekarens barn, Strandlers innan dom flyttade till Gällivare. Sedan närmast vän med Rektor Lars Hanssons dotter Eva. Numera Ganell. Skogsvaktare Mårtenssons dotter Kristina som bodde ovanför Manefukturaffären, mitt emot nästan Norells.

Underbara minnen. Underbar tid. Lycka! 

Vi flyttade 1972 då min far fick arbete som kansli chef i Mörbylånga på Öland. Jag flyttade med min mor till Borlänge. Min far gifte om sig och bildade ny familj på Öland. Han bor numera i Jönköping. Sina barndomstrakter men med ett stort rött hjärta för Hede och Härjedalen.
Själv bor jag i Borlänge och jobbar som läkarsekreterare. Har 2 barn. Älskar djur ,natur, musik, teater, inredning, mode och mycket mer ..

Har ett fritt jobb med spännande utmaningar


Jobbade ca 2 år på Einars sågverk och efter detta bestämde jag mig för att satsa på nån slags utbildning. Jag kompletterade min humanistisk linje i Sveg 1986-1989 med naturorienterande ämnen på komvux i Östersund (matte, fysik , biologi, kemi), tror det var 2002-2003. Efter detta började jag intressera mig för kemi och sökte direkt in på högskolan i Sundsvall på kemiprogrammet. Jag genomförde utbildningen mellan 2003-2007. Gjorde mitt examensarbete 2007 på Pharmacia I Uppsala i ca 6 månader.

Under utbildningen i Sundsvall träffade jag Linda (från Jönköping) som jag fortfarande är tillsammans med. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till Sundsvall och doktorera båda 2 på Mittuniversitetet. Efter ytterligare 5 års studier doktorerade jag 2003 i ämnet organisk kemisk syntes. Fick efter detta direkt jobb som kemist på AstraZeneca i Mölndal där jag fortfarande jobbar som forskare. Jag utvecklar nya processer för att ta fram nya läkemedelskandidater dvs ta fram några hundra gram av nya lovande substanser som sedan ska testas på tex hund eller råtta innan den går vidare till människa. Till vår hjälp har vi alla tekniska instrument man kan tänka sig. På de största skalorna använder vi oss av en 100L reaktor där vi kan ta fram ca 1 kg substans. När vi utvecklar nya processer försöker vi undvika explosiva intermediat samt cancerogena substanser som vi helst inte vill hantera. En sådan utveckling av en sådan process brukar ta några månader att genomföra. Ett mycket fritt jobb med nya spännande utmaningar varje dag.

Linda och jag har 3 barn tillsammans (födda 2001, 2004, 2008)  och de heter Johanna, Axel och Simon. Linda jobbar på Södra i Väröbacka som forskare. Vi bor i villa 1 mil söder om Göteborg. Mina intressen numera är matlagning, snickeri och trädgårdsarbete samt att glida runt med min MC på småvägar. Till Hede är jag sällan. Brukar ialla fall svänga förbi runt Jul för att hälsa på farsgubben samt Benny och Lisa. Stannar några dagar hos brorsan i Duvberg för att åka lite skoter och jaga orre och tjäder.