Lena Evertsdotter

lena_evertsdotter.png

Jag träffade Lena Evertsdotter på Morgan Hedälvs bröllop i Norge och fick mig en pratstund i köket. Lena är från Garpenberg och var bara 16 år när hon träffade Alf Hedälv 1965. Han jobbade i gruvan där. De gifte sig 1966 och flyttade till Hede 1970. Vi fick 3 barn och jag var hemma fru till 1985 då jag började på PIAB berättar Lena. Det året gick Lena och Alf skilda vägar. På hösten samma år träffade hon Mikael Nygren som hon gifte sig med 1989. Tyvärr blev Lena änka 2001 och sjukpensionär 2003. Året efter flyttade hon till Orsa för att hon ville hem igen. Där bor även brorsan och stugan finns där. Lena trivs jätte bra i Orsa och på fritiden pysslar hon gärna i hemmet, målar och tapetserar och tar promenader. Hede är en del av mitt hjärta avslutar Lena.

Richard Hörnkvist

richard_hornkvist.jpg
Richard Hörnkvist sitter och lurar lite, tror det var 92 jag flyttade ner hit till Linköping. Har sedan dess jobbat med lite av varje samt någon utbildning. Arbetar just nu med aircondition till bilar, ett stort litet företag kallat Avantia i Norrköping. Familj har det inte blivit. Jag verkar ha hittat tjejer som inte kan få barn. Hunnit med några tjejer här och var gift ett tag med en irakisk tjej. Ett varningens ord om det: gift er aldrig eller bli sambo med tjejer/killar från mellanöstern, HUVVA. Har nu en sambo. Fritiden min går åt till att fixa och pilla med lite av varje. Köpte en sommarstuga i Långå som jag renoverat upp och byggt till lite. Här hemma har jag också byggt till och renoverat upp mitt hus. Ska bygga till lite detta år annars på fritiden blir det mest fiske, bärplockning, resor, renovera bilar och bygga lite av varje. Har mycket fritid och energi att göra av med så..... Nyligen köpt en mc en Suzuki nge 1100 ska väl ta körkort för det, men har inte bråttom för skotern är snabbare och det är lite skojigare med den. Har en chevelle som vi fixat till motorn i och som jag delar med min bror. Får se om vi börjar tävla lite med den, är hyfsat snabb och jag har alltid velat åka fortare än 250km/h någon gång. Jag tar nog dagen mest som den kommer nu för tiden och planerar lite eller drömmer om framtiden. Flyttade från Hede pga av att jag hade ställt till med tillräckligt där och det blev en fest för mycket. Nu för tiden tycker jag att fester tar för mycket av tiden men tar ett par partaj per år, ett måste för själen.

Erica Amundsson

erica_amundsson.png
Jag, Erica Amundsson, föddes 1982 och flyttade från Hede 1998 för att gå gymnasiet i Saltsjöbaden, Stockholm. Där fanns nämligen en naturvetenskaplig linje med inriktning mot astronomi och data, något som lockade väldigt mycket eftersom jag drömde om att bli astronaut, eller åtminstone stridspilot! Under gymnasietiden bodde jag inneboende hos en familj i Saltsjö-Duvnäs, pluggade, seglade och hade mycket kul (bl.a. på observatoriet) med nyfunna vänner - tågluffade t.ex. genom Europa för en solförmörkelses skull!  Det var för vackert för att beskrivas i ord – se en innan du dör! Kom också i kontakt med KTH – Kungliga Tekniska Högskolan – och sedan var valet enkelt – jag gick Farkostteknik med inriktning mot Flygteknik (även om jag vid det här laget insett att mina astronaut-planer var aningen högtflygande).

Under tiden bodde jag i Upplands-Väsby med min lillasyster som gick gymnasiet i Uppsala. KTH-tiden, 2001-2006, var också kul, här började man tycka att matte var intressant och användbart! Var också med i ett studentprojekt tillsammans med elever från Handelshögskolan som sträckte sig över ett år, 2004-2005 - det handlade om teknisk utveckling och entreprenörskap i Kina och är en upplevelse som gav mig otroligt mycket! Både att agera inom gruppens olika kompetenser, med företagsledningar, kinesisk industri och kinesiska studenter. Efter detta, 2006, fick jag göra mitt examensarbete på militära Saab Aerosystems i Linköping, på avdelningen för Aerodynamik och Flygmekanik. Att få höra och se JAS 39 Gripen starta varje dag - min lycka var gjord! Där fick jag sedan fast anställning, så nu har jag varit här i 3.5 år redan! Behöver jag säga att jag har trivts otroligt bra! Visst, det har varit jobbigt att veckopendla upp till Stockholm där jag haft min pojkvän, men mina arbetsuppgifter och min nischning har hållit mig kvar på Östgötaslätten. Sveriges flygindustri är tyvärr rätt samlad här i Linköping – tänk om de ändå kunde flytta upp lite av detta hem till Härjedalen! Har jobbat med CFD-analyser (Computational Fluid Dynamics = strömningsanalys mha. matematisk modellering), flyg- och vindtunnelprov och fått vara med och designa externaerodynamiken på Sveriges nya stridsflyg – både Gripen Demonstrator och kommande Gripen NG.

Nu gör jag dock mina sista dagar då jag efter sommaren skall jobba som flygteknik-konsult på en liten konsultfirma i Stockholm – den enda, Lutab. Är fylld av kluvna känslor, för även om jag ser fram emot att komma tillbaka till Stockholm, lära mig mera, skickas ut på olika uppdrag och träffa mycket nytt folk, så kommer jag inte att få se och höra 39:orna varje dag! Dessutom får jag lite svårare att avsluta mina PPL-studier (private pilot license) till privatflygare – det har gått rätt så smidigt hittills då Saab ligger granne med flygklubben och startbanan – och så lämnar jag en drös av kära kollegor som delar samma starka flygintresse som jag, men sådana finns det iofs. även på Lutab! Om någon undrar något ang. flyg/astronomi eller vidareutbildning – hör bara av er så skall jag svara! Annars kanske vi ses nere på byn i sommar – efter alla år så måste jag ändå hem till familjen i Hede så ofta som möjligt! Härjedalen kommer alltid att vara ’hemma no. 1’, och skidor måste man ju ta sig hem för att åka, så ofta som möjligt på vintern!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Jessica Eriksson

jessica_eriksson.png

Jag flyttade till Stockholm 1997 för att få jobba med vad jag älskar: hälsa och träning. Gymmet på Hede IK var lite litet. Utbildade mig till personlig tränare – spinning – aerobicsinstruktör - kostrådgivare etc. Jobbade några år på olika gym och på ett friskvårdsföretag som vände sig till större företag. Mellan två gym tog jag ett jobb på Team Sportia i Täby, (där jag också bor sedan nio år tillbaka) och skulle jobba där en månad. Det har gått åtta år nu. Är inköpsansvarig på konfektion och bara älskar mitt jobb, mina säljare och kunder. Naturligtvis är jag kvar i gymvärlden än idag, men bara som fritidssysselsättning. Bodde några år (sex år) med sambo plus barn, men är numera glad singel i Täby.

Anne-Christine Westlund

anne-christine_westlund.png

Jag försvann inte så långt. Honflyttade till Sveg 1982 och gick kontorslinjen i två år. Roger fick jobb som busschaufför hos SJ. Jag hade turen att få jobb direkt efter skolan och började på Härjelast 1984. Vi fick vår äldsta son Johan 1987 och 1989 gick flyttlasset till Vemdalen då vi övertog Statoil-macken och drev den i ett år. Sen kom sonen Emil 1990 och vi blev kvar i Vemdalen och trivs jätte bra. Jag har jobbat på Turistbyrån i 15 år och Vemdaliahuset sen 2005. Vid årsskiftet fick jag möjlighet att börja på Dollarstores huvudkontor i Svenstavik som redovisningsassistent. Tog tjänstledigt ett halvår från mina jobb i Vemdalen. Jag trivdes från första dag och är nu tillsvidareanställd som samordnare på ekonomiavdelningen. Det är otroligt mycket jobb eftersom det är 20 butiker som är utspridda över Sveriges norra halva.
Men jag trivs när det är fart och man får nytta av sina kunskaper och erfarenheter som man fått under dessa 25 år sen man slutade gymnasiet. Mina intressen är skidåkning på vintern, men sen har jag hittat min grej på sommaren. Jag åker in-lines med stavar. Det är så otroligt kul. Dom rullar lättare och då har man lättare att följa Rogers takt som åker rullskidor. Skulle jag åka rullskidor skulle jag nog inte hänga med eftersom det är jobbigare. Men man kanske blir så tränad så att man kan hänga med på det också. Man kanske blir äldre så man kanske behöver rullskidor med extra stödhjul. Men jag ska nog åka inlines så länge jag håller balansen. Trivs att vara hemma och umgås med familjen. Lillasyster kom hem från USA i midsommars och det var efterlängtat.
Mvh Anne-Christine Westlund