Urban Hedälv

urban_hedlv.png

Hej till läsarna hälsar Urban Hedälv som jag träffade på Morgans bröllop. Kanske lite väl sent på kvällen så Urban var inte så språksam. Han flyttade fån Hede till Östersund 1994 och gick en AMU-utbildning som kock och fick jobb på Statskällaren. 1997 gick flytten till Vänersborg och 1999 vidare till Göteborg. Där jobbade han på Jacobdals och blandade korvsmet. Sen 2005 jobar han som produktions ansvarig på Signal & Andersson. Sambon Birgitta Meyer träffade Urban på krogen samma år. På fritiden pysslar han i huset och tar hand om parets 5 katter. Urban åker gärna hem till Hede på påskarna och bor då hos brorsan i hans stuga

Agneta Pettersson

Efter grundskolan i Hede bar det av till Östersund för 2,5 år textila studier. Agneta Pettersson hade tankar på att bli textillärare. Jag jobbade ca ett år på skolan i Hede, tänkte till och ”sadlade om” och började plugga El-teknik i stället. Jag fick en praktikplats på Vattenfalls vattenkraftstation i Midskog utanför Östersund. Där blev jag oerhört inspirerad av Elkraftbranschen och fortsatte på en internutbildning och flyttade till Hallsberg några mil söder om Örebro. Fast anställd och utbildning i 2,5 år – vilken drömförutsättning för en ung tjej på ett mansdominerat yrke med många möjligheter och förutfattade meningar. Jag jobbade som montör på transformatorstationen några år och ”klängde i ställverken” på 40-400 kV men blev snart erbjuden en plats på driftcentralen i Motala och började där 1988 samtidigt som jag flyttade ihop med Thomas, en av montörerna i Hallsberg.

Jag pendlade de 7 milen till Motala i många år och jobbade 3-skift i DC. Det blev senare dagtidstjänst med driftplanering, IT-samordning och projektledarjobb. Flera interna utbildningar och nya arbetsuppgifter under årens lopp har gett mej en personlig utveckling som man troligen bara har chans till i stora företag. 1992 föddes vår son Christian och samma år köpte vi Thomas föräldrahem Odensvi Gård i Hallsbergs kommun. På gården ägnar vi oss åt ardenneravel, odlar spannmål och hästfoder. Vi bedriver ett aktivt skogsbruk och tidigare hade vi också några amkor och höns för husbehov och vi jagar älg och rådjur.

Min arbetsplats i Motala blev flyttad till Linköping 2002 och det blev allt för lång resväg för mej. Med familj och djur där hemma bestämde jag mej att sluta på Vattenfall och startade ett eget företag i hästbranschen. Något år innan hade jag haft studieledig ett läsår för studier på Naturbruks-gymnasiet i Örebro. ”Skogsentreprenörs utbildning med hästkörarprofil”. Under 4 års tid jobbade jag med mina hästar på heltid. På vintern högg och körde jag mest i skogen. På somrarna hade jag ardenner-turridning på mina hästar. Lite upplevelse turism och andra udda uppdrag blev det också, bl.a. många bröllops körningar. Det var en underbar och hälsosam tid – att arbeta nära naturen och med hästar.2006 blev jag tipsad om ett arbete som verksamhetsområdeschef på Vattenfall i Motala vilket jag sökte och fick. Ett mycket inspirerande arbete och en riktigt stor utmaning på en distributions avd. med 45 ”gubbar”. Jag fick chansen till ytterligare utveckling, bl.a. kompletterade jag min teoretiska utbildning och plockade ut min allmänna elbehörighet. Jag stannade i nästan 2 år innan jag kände att jag ville vidare.

Kom då till det arbete jag har idag, som underhållsingenjör på Vattenfalls Servicebolag. Ett intressant jobb där jag tillsammans med några kollegor planerar underhållet på 130-0,4 kV nätet åt ägarbolaget. Vi ansvarar för olika delar av Sverige, och arbetar med olika kompetenser. Jag arbetar med 20-0,4kV och har bl.a. Bergslagen och Sydmälaren på min lott. Jag har därutöver kompetensansvarig för distribution vilket innebär att jag håller ihop de frågor som rör distributionsnätet specifikt, ekonomi, utveckling och arbetet på Sverigenivå. Jag arbetar även med utveckling av vårt underhållssystem som påverkar vårt arbetssätt. Det innebär att jag reser rätt mycket runt i Sverige. Mest i Svealand, till bl.a. Stockholm, Enköping, Uppsala men också till Norrland och Västsverige då och då. Jag trivs verkligen med mitt arbete i Elkraftbranschen. Jag har inte ångrat en dag att jag sadlade om tidigt i livet till ett tekniskt och för mej utvecklande yrke. Rekommenderas varmt till alla ungdomar för branschen kommer att ropa efter duktiga medarbetare framöver.


För ett par år sedan flyttade jag ifrån Odensvi. Nu bor jag i ett eget litet hus, i en liten by 5 km därifrån som heter Östansjö. Det är min 17 åriga son Christian, som pluggar andra året på IT-gymnasiet i Örebro och min katt Dajm som bor hos mej. Jag har hästarna kvar på gården i Odensvi, och hästar är min stora hobby. Jag rider, kör och kör in unghästar så mycket jag bara hinner. Jag har 4 ardennerhästar varav ett hingstföl (till salu), 2 nordsvenska bruks och en korsning ardenner-ridponny. Inga föl på gång till 2010 tyvärr. Jag är också engagerad som suppl. i Avelsföreningen för den svenska ardennerhästens styrelse.
Visst längtar jag till Hede då och då. Främst på vintern då jag vill åka till min stuga vid Särvfjället, umgås med mina föräldrar, syskon och vänner och åka skoter förståss! Till alla mina vänner och alla andra HEDEINFO läsare vill jag säga: -Vi ses säkert vid Orren eller kanske på Facebook. Till dess Ha det gott! Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Mattias Sundeberg

mattias_sundeberg.png

Sommaren -96 klippte jag, Mattias Sundeberg av navelsträngen från Mamma Åsa o Pappa Hans-Göran i Långå o flyttade till Sundsvall, nästan sjukt vad tiden går fort. Hade några kortare jobb då i början som var vikariat på bl.a. Telia och i en järnaffär. Provade även på att vara reklamdistributör. Min första fasta tjänst var på Hemglass, ett jobb som jag tyckte var otroligt kul. Efter några år där så ville jag prova på ngt annat o lyckades då få in en fot på Polfärskt (fd. Allbröd). Efter 3 år där så var det dags för varsel inom företaget. Sist in först ut så då var det bara för mig o tacka för den tid som varit som jag också tyckte var ett väldigt roligt jobb. Sista dagen på Polfärskt var en fredag så måndagen efter anmälde jag mig på arbetsförmedlingen som arbetslös. När jag sitter där o kollar runt på plastbanken så kommer en ny annons upp på skärmen. Hemglass sökte en säljare på en av bilarna. Jag for raka vägen dit o pratade med chefen som jag kom mkt bra överens med från den tid jag jobbade där innan och vips så satt man i bilen igen o spelade den välkända Hemglass melodin. Efter ca 2 1/2 år där var det varsel så tack för den tiden Hemglass! Kändes lite surt att regeln sist in först ut finns för jag tyckte det var lika kul o jobba där som första gången. Därefter var arbetslös i 3 veckor o sedan började jag som semester vikarie på Poståkeriet. När sommaren var slut tänkte jag att det var nog dags o börja kolla efter nytt jobb när vicket snart var slut, men så vart det inte. Dagar blev veckor som blev månader sen rullade det på. Nu har jag jobbat som lastbilschaufför där i 3 1/2 år. 

I slutet på sommaren 05 dök hon med stort M upp som en käftsmäll från en älgklöv. Madelene o jag flyttade ihop hösten -05. Maj -06 köpte vi hus i Bjärme som ligger ca 1,5 mil nordväst om Sundsvall som vi flyttade in i i början på juni. Vi renoverade insidan så gott som hela sommaren o tur var väl det för sommaren därpå var Madde gravid o våran älskade lilla Sally föddes 070904. Vi stortrivs här ute med toppen grannar o en sjöutsikt som man kan ligga o titta ut över från vardagsrumssoffan när ytterdörren är öppen. Fritiden ä väl inga problem o fylla ut när man ä småbarnsförälder o husägare. Nu när vintern närmar sig kan man ibland längta hem till Långå o skotern o fäbodvallen o Lillfjället så man nästan blir sjuk. Då är det tur att det faktiskt inte är längre än 28 mil hem till dit så det är ju ingen Rom resa o fara dit direkt. Nu får ni hade så bra allihopa.

Lena Evertsdotter

lena_evertsdotter.png

Jag träffade Lena Evertsdotter på Morgan Hedälvs bröllop i Norge och fick mig en pratstund i köket. Lena är från Garpenberg och var bara 16 år när hon träffade Alf Hedälv 1965. Han jobbade i gruvan där. De gifte sig 1966 och flyttade till Hede 1970. Vi fick 3 barn och jag var hemma fru till 1985 då jag började på PIAB berättar Lena. Det året gick Lena och Alf skilda vägar. På hösten samma år träffade hon Mikael Nygren som hon gifte sig med 1989. Tyvärr blev Lena änka 2001 och sjukpensionär 2003. Året efter flyttade hon till Orsa för att hon ville hem igen. Där bor även brorsan och stugan finns där. Lena trivs jätte bra i Orsa och på fritiden pysslar hon gärna i hemmet, målar och tapetserar och tar promenader. Hede är en del av mitt hjärta avslutar Lena.

Richard Hörnkvist

richard_hornkvist.jpg
Richard Hörnkvist sitter och lurar lite, tror det var 92 jag flyttade ner hit till Linköping. Har sedan dess jobbat med lite av varje samt någon utbildning. Arbetar just nu med aircondition till bilar, ett stort litet företag kallat Avantia i Norrköping. Familj har det inte blivit. Jag verkar ha hittat tjejer som inte kan få barn. Hunnit med några tjejer här och var gift ett tag med en irakisk tjej. Ett varningens ord om det: gift er aldrig eller bli sambo med tjejer/killar från mellanöstern, HUVVA. Har nu en sambo. Fritiden min går åt till att fixa och pilla med lite av varje. Köpte en sommarstuga i Långå som jag renoverat upp och byggt till lite. Här hemma har jag också byggt till och renoverat upp mitt hus. Ska bygga till lite detta år annars på fritiden blir det mest fiske, bärplockning, resor, renovera bilar och bygga lite av varje. Har mycket fritid och energi att göra av med så..... Nyligen köpt en mc en Suzuki nge 1100 ska väl ta körkort för det, men har inte bråttom för skotern är snabbare och det är lite skojigare med den. Har en chevelle som vi fixat till motorn i och som jag delar med min bror. Får se om vi börjar tävla lite med den, är hyfsat snabb och jag har alltid velat åka fortare än 250km/h någon gång. Jag tar nog dagen mest som den kommer nu för tiden och planerar lite eller drömmer om framtiden. Flyttade från Hede pga av att jag hade ställt till med tillräckligt där och det blev en fest för mycket. Nu för tiden tycker jag att fester tar för mycket av tiden men tar ett par partaj per år, ett måste för själen.