Krönikör




Januari 2012

JANUARI 2012 - Nu är gåvornas största tid över för den här gången - om man nu ska räkna bara materiella gåvor vill säga. Jag är kanske lite mer för andra sorters gåvor, såsom: upplevelser tillsammans med de jag tycker om - eller med främlingar för den delen – att få hjälpa någon som behöver hjälp. En spontan kram, ett tack fastän man gjort något – i sitt tycke – självklart, att få känna att man är behövd, att tala om för någon eller några att de är behövda. Att alltid ha en vän att luta sig mot och att kunna göra detsamma tillbaka närhelst det behövs, att glädja apotekstjejen med att säga att hon är fin i håret o.s.v.

Ett visdomsord som jag tycker särdeles mycket om är: ”Det du ger till världen, får du tillbaka från världen.” För mig innebär det, att om jag ger av mig själv, försöker ha överseende, förståelse, visa empati och ödmjukhet mot andra, så får jag det tillbaka. Jag kanske inte får tillbaka det av samma personer eller ens i samma form, men sammanlagt får jag tillbaka det jag gett, på det ena eller det andra sättet.

Om man ständigt gnäller och klagar och samtidigt inte är förstående inför andras bekymmer, så blir man till slut utan sympatier från andra också. Om man däremot visar empati och förståelse för andras situationer – även om man inte förstår fullt ut – så får man, när man själv klagar, sympati, värme och stöd tillbaka. Sätter man sig själv främst i alla situationer, så hamnar man för det mesta sist hos andra - om man däremot delar lika mellan sig själv och andra, så kommer man ofta långt i andras hjärtan.

”Ja, men...” säger ni kanske, undrande ”jag ger och ger och ger, men får aldrig något tillbaka”
Ja tyvärr är livet inte alltid rättvist, men det kanske är så att man inte ser den hjälp man faktiskt får. Om man anser att till exempel: bjuda på middag kräver en middagsbjudning tillbaka, en skjuts till krogen kräver en skjuts tillbaka en annan gång, ett lyssnande öra alltid kräver ett lyssnande öra tillbaka – då är man nog lite fel ute. Inte att förväxla med lånade saker eller pengar, de lämnar man alltid tillbaka – även om man ibland behöver bli påmind.

Man kanske får julkort varje år av någon man aldrig hör av sig till, man kanske får hjälp att packa kassen på affären av någon som ändå väntar på sin fru, man kanske får 300 kronor från en främmande ängel som man aldrig kommer träffa igen - när man fått soppatorsk i Uppsala.

Ett exempel: En liten flicka sitter i skolan och målar en tavla med en fin prinsessa på, som hon ska ge till sin vän i födelsedagspresent - hon har inga pengar att köpa något för. Flickan målar i flera timmar på papperet och funderar på vilka färger som passar, om prinsessan ska vara blond eller inte osv. Hon är nöjd över resultatet och plitar stolt ner sitt namn på den. På baksidan skriver hon grattis på födelsedagen och ritar en stjärna bredvid. På födelsedagen ger hon sin vän tavlan, vännen tittar lite förstrött på den, lägger den på bordet och öppnar ett annat paket. DET paketet innehåller ett par plastskor till hennes barbiedocka – ett par likadana som tre av hennes andra gäster gett henne och hon ropar: ”Ååå...tack, så fina!” Jag tror och hoppas att ni alla kan känna hur den lilla flickan känner sig då.

Uppskatta det ni får, uppskatta det ni ger och uppskatta glädjen ni får tillbaka när ni gett någon en osjälvisk gåva. I vår moderna tid, ge åtminstonde ett ”gilla” för en vänlig mening eller tanke.Jag ska inte säga att jag alltid levt som jag lär, men jag har blivit klokare med åren och dragit lärdom av de misstag jag gjort. Idag vet jag vad lite som behövs för att göra stor skillnad i någons liv. Det jag fått genom åren från världen, ger jag idag tillbaka till världen.

December 2011

DECEMBER 2011 - Advent - en tid av väntan. Många tycker att det är en härlig tid, en del tycker att det är pest och pina, jag hamnar någonstans mitt emellan.Advent börjar ju, som de flesta vet, fyra söndagar före juldagen, den brukar infalla runt den första december, så man har fyra veckor av väntan framför sig. En del tycker att det är på tok för kort tid att vänta, så de lägger till en vecka eller två. Ljusstakar och stjärnor, julgardiner i köket och utegran är på plats i mitten av november. Det är säkert jättemysigt att vänta i 6 veckor istället för bara fyra.

Själv skulle jag kunna krympa väntetiden till cirka ett par dagar, på sin höjd. Jag skulle kunna tända alla fyra ljusen på en gång, skita i julgardinerna och sätta upp en fågelskrämma med en ljusslinga i håret på gården. DET är mys det medan man väntar. Men vad sjutton VÄNTAR vi på då? Är det någon som har någon riktig aning?

· Jesus födelsedag? Upplysningsvis skedde den för cirka 2000 år sedan, lite väl sent att vänta på den nu - den stackars Maria skulle nog vara dödligt less på att vara gravid annars.
· Tomten? Upplysningsvis kryllar det av tomtar, så man kanske skulle säga att man väntar på hela släkten Tomte, om det nu kommer någon alls.
· Julklappar? Självklart, om man nu kommer få några, vill säga.
· Julmat? Köttbullar, prinskorv, grisfötter, lutfisk och sill? En del äter kinamat, så vi säger: mja, på den frågan, som en del dessutom får klara sig på mjölk, lite tomtegröt på tub och halvgammal limpa.
· Att väntan ska vara över och vardagen åter tar vid? Jadå, det förekommer rätt ymnigt.
· Resan till Gran Canaria och grisfest? Japp, om man inte gillar snö och har en massa pengar så.
· Att umgås med släkt och vänner och ha en attans mysig helg? Jodå, om man har några.

Min väntan går under den sista kategorin. Att få se glittret i ögonen på barnen när klapparna kommer fram, att se julgranen glimma, att känna doften av nejlikor och dopp i grytan, att se alla kära och nära ta på sig de finaste kläder de har, helst så mycket rött som möjligt då förstås och alla ljusen som brinner så vackert.Alla ljus ja, som riskerar att bränna ner hela huset om man inte passar på barnen - som springer runt i ren tristess och av sockerkickar av stora mått i den lååånga väntan på Tomten. Överförfriskade vuxna som viftar extremt onödigt mycket med armarna när de ska försöka VISA vad dom säger när folk inte längre HÖR vad de sluddrar fram. Men det kan ju vara riktigt vackert med en STOR brasa till jul också.

I år går MIN väntan i kärlekens tecken – alla barnen kommer hem, nja... inte riktigt ALLA, det skulle bli attans så trångt här hemma med uppskattningsvis ett par miljarder barn. MINA barn kommer hem till mig och firar jul i år. DET är vad JAG väntar på. Det spelar ingen roll att alla är på tok för gamla för att kallas barn, de är mina barn i alla fall. Jag började vänta på det redan första veckan i november och jag som inte alls gillar när folk tjyvstartar med att vänta. Pytts... jag har ju gôrtjyvstartat i år. Inte ett enda stjärna eller stake är på plats, ingen utegran, inga julklappar inköpta, inga kakor bakade, MEN jag tokväntar i alla fall. Jag väntar på kärleken!

Vad vi nu än väntar på i advent och när vi nu än startar advent så hoppas jag att - när väntan är över - det blev så som vi önskade och att det var värt att vänta på. Ha en lycklig advent!