Krönikör




Det du ger till världen, får du tillbaka från världen

(Bilden har inget med texten att göra.-2015)

Nu är gåvornas största tid över för den här gången - om man nu ska räkna bara materiella gåvor vill säga.
Jag är kanske lite mer för andra sorters gåvor, såsom: upplevelser tillsammans med de jag tycker om - eller med främlingar för den delen – att få hjälpa någon som behöver hjälp. En spontan kram, ett tack fastän man gjort något – i sitt tycke – självklart, att få känna att man är behövd, att tala om för någon eller några att de är behövda. Att alltid ha en vän att luta sig mot och att kunna göra detsamma tillbaka närhelst det behövs, att glädja apotekstjejen med att säga att hon är fin i håret o.s.v.

Ett visdomsord som jag tycker särdeles mycket om är: ”Det du ger till världen, får du tillbaka från världen.” För mig innebär det, att om jag ger av mig själv, försöker ha överseende, förståelse, visa empati och ödmjukhet mot andra, så får jag det tillbaka. Jag kanske inte får tillbaka det av samma personer eller ens i samma form, men sammanlagt får jag tillbaka det jag gett, på det ena eller det andra sättet.

Om man ständigt gnäller och klagar och samtidigt inte är förstående inför andras bekymmer, så blir man till slut utan sympatier från andra också. Om man däremot visar empati och förståelse för andras situationer – även om man inte förstår fullt ut – så får man, när man själv klagar, sympati, värme och stöd tillbaka. Sätter man sig själv främst i alla situationer, så hamnar man för det mesta sist hos andra - om man däremot delar lika mellan sig själv och andra, så kommer man ofta långt i andras hjärtan.

”Ja, men...” säger ni kanske, undrande ”jag ger och ger och ger, men får aldrig något tillbaka”
Ja tyvärr är livet inte alltid rättvist, men det kanske är så att man inte ser den hjälp man faktiskt får. Om man anser att till exempel: bjuda på middag kräver en middagsbjudning tillbaka, en skjuts till krogen kräver en skjuts tillbaka en annan gång, ett lyssnande öra alltid kräver ett lyssnande öra tillbaka – då är man nog lite fel ute. Inte att förväxla med lånade saker eller pengar, de lämnar man alltid tillbaka – även om man ibland behöver bli påmind. 

Man kanske får julkort varje år av någon man aldrig hör av sig till, man kanske får hjälp att packa kassen på affären av någon som ändå väntar på sin fru, man kanske får 300 kronor från en främmande ängel som man aldrig kommer träffa igen - när man fått soppatorsk i Uppsala. 

Ett exempel: En liten flicka sitter i skolan och målar en tavla med en fin prinsessa på, som hon ska ge till sin vän i födelsedagspresent - hon har inga pengar att köpa något för. Flickan målar i flera timmar på papperet och funderar på vilka färger som passar, om prinsessan ska vara blond eller inte osv. Hon är nöjd över resultatet och plitar stolt ner sitt namn på den. På baksidan skriver hon grattis på födelsedagen och ritar en stjärna bredvid. På födelsedagen ger hon sin vän tavlan, vännen tittar lite förstrött på den, lägger den på bordet och öppnar ett annat paket. DET paketet innehåller ett par plastskor till hennes barbiedocka – ett par likadana som tre av hennes andra gäster gett henne och hon ropar: ”Ååå...tack, så fina!” Jag tror och hoppas att ni alla kan känna hur den lilla flickan känner sig då. 

Uppskatta det ni får, uppskatta det ni ger och uppskatta glädjen ni får tillbaka när ni gett någon en osjälvisk gåva. I vår moderna tid, ge åtminstonde ett ”gilla”för en vänlig mening eller tanke.Jag ska inte säga att jag alltid levt som jag lär, men jag har blivit klokare med åren och dragit lärdom av de misstag jag gjort. Idag vet jag vad lite som behövs för att göra stor skillnad i någons liv. Det jag fått genom åren från världen, ger jag idag tillbaka till världen.

Demokrati a la Härjedalen


Det klagas tyvärr mer och mer på att vissa kommunal- och statsanställda, myndighetspersoner och även politiker utsätts för verbala och t.o.m. fysiska angrepp från missnöjda människor i samhället och att politikerföraktet växer i rekordfart.  Läste nyss om att en enhetschef inom socialförvaltningen i Härjedalens kommun har fått ett anonymt hot per telefon. Jag stöder absolut inte sådant, men det som pågår förvånar mig inte längre. Det har gått på tok för långt när tjänstemän, makthavare och politiker ljuger folk rakt upp i ansiktet utan att rodna, när moral och samvete tycks var ett minne blott och när t.o.m. våra ”folkvalda” politikerbryter mot lagen, domslut, t.o.m. sina egna beslut, avtal och föreskrifter. Detta fullt medvetna om att chansen att ”ertappas” och hållas till ansvar för sina gärningar är lika med noll p.g.a. rättsväsendets och myndigheternas ”snigelreaktion” (eller ingen reaktion alls). Därmed sätts alla demokratiska värderingar, de i grundlagen förankrade mänskliga fri- och rättigheter, rättvisa och speciellt rättssäkerhet effektivt ur spel. Men vem om någon bryr sig?

Detta ärende är en skräckhistoria som enligt min mening handlar uteslutande om makt ochkontroll av människor,med hjälp av ”verktyg” som förtryck och trakasserier,intriger och väl genomtänkta schackdrag genom en salig blandning av olika aktörer, vissa vilseledda ochoansvariga och maktgalna tjänstemänoch politiker, t.o.m. ett kommunalråd som gör allt de kan för att blockera ett i laga ordning fattat beslut av fullmäktige, som är som bekant kommunens högsta beslutande organ. Men vem om någon bryr sig?

I maskopi med andra aktörerpresenterasså kallade ”alternativa fakta”som är ett något finare ord för LÖGN, man bryter mot en hel rad olika lagarbara för att få sin vilja fram, med målet att stoppa fullmäktiges beslut på ett eller annat sätt, kosta vad det vill.Kanske har jag blivit för gammal för denna sorts sandlådelek,som jag anser vara inget annat ängrovt maktmissbrukför personlig vinningsskull. Vad sedan denna ”vinning”kan bestå av kan jag tyvärr inte säga. Men jag vet mycket väl att ett sådantbeklämmande agerande inte alls är till gagn för eller tjänar kommunens invånare! Men vem om någon bryr sig?

Att sedan ett kommunalråd som ska LEDA kommunen och som har till uppgift att BEVAKA demokrati och att lagen följs själv bryter mot lagen, domslut, kommunens egna föreskrifter ochregeringens direktiv, inte känner till eller kommer ihåg (!) vad som beslutats, förväxlar ärenden, t.o.m. stöder sina egna uttalanden på allt annat än lagligt hållbara bevis och ”kalla fakta” för att försvara sin vägran att verkställa ett i laga ordning fattat fullmäktigebeslut, är under all kritik. Enligt min mening borde detta kommunalråd ta sitt ansvar och ta konsekvenserna för sittskamliga agerande och omedelbart ställa sin position till förfogande och söka annat arbete. Ett bra förslag vore dåt.ex. på ett ålderdomshem, sjukhus eller gruppboende så han ser på närhåll hur människor i kommunen verkligen har det. Det går säkert att lära sig något nytt, t.ex. ödmjukhet. Om inget annat så vore det åtminstone en utmärkt ögonöppnare!

De i en mängd olika lagar nämnda ord ”samråd, samverkan, hjälp och rådgivning” är enligt min meningenbart tomma och totalt meningslösa orddå mottot för det som i verklighet händer verkar vara ”välkomna att betala dina avgifter och skatteroch håll käften”.Det är dags för vissa politiker och tjänstemän att komma till besinning, ta sitt ansvar och vara en förebild för kommuninvånarna genom att tjäna dessa och göra ett klanderfritt arbete, så som många redan gör. Man bör komma ihåg att man utan oss”knegare” = kommuninvånare inte skulle ha något arbete! Tyvärr är det kutym idag att roffa åt sig, tillvarata enbart sina egna intressen och utan skam eller samvete förbrukar våra skattepengar för annat, som t.ex. ”whiskykonferenser”, skoterhyra, dunjackor (förlåt ”arbetskläder). Och om någon skulle protestera så kan man ju alltid lägga munkavle på dessa. Men vem om någon bryr sig?

Det är lätt att få den uppfattning attHärjedalens kommun inte längre som lagen föreskriver styrs av fullmäktige utan av ett beklämmande tjänstemannavälde, och dettakan och får aldrig tillåtas i ett demokratiskt rättssamhälle!Det som pågår liknar enligt min mening en dockteater där politikerna dansar som dockor efter tjänstemännens strängar!Det är en katastrof och en rättsskandal utan like som förmodligen saknar motstycke i Sverige! Det glädjande är att det finns även de som är duktiga, uppriktiga, ärliga, ansvarfulla och förståndiga och som levererarett mycket bra arbete. Problemet som jag ser det är att dessa motarbetas, mobbas och blockeras av sådana som enbart har sitt eget intresse i sinnet, vad än det må vara.Sådant har inget med demokrati att göra!

Jag har under året varit på tre Kf-sammanträden, men det skulle jag aldrig ha varit. Jag kan ärligt tala om att jag fortfarande funderar på vad som egentligen utspelat sig där. Endast få deltar ansvarsfullt, konstruktivt och aktivt i diskussionerna, medan andra tyvärr beter sig som bortskämda tonårsungar. De flesta sitter där timme efter timme med armarna i kors, kanske sörplar kaffe, dock utan att yttra ett enda ord, oavsett hur fel dem kanske tycker vissa politiker agerar ellervilka beslut som fattas. Andra beter sig som maktgalna småpåvar, som dock ingen ens försöker stoppa, förmodligen av rädsla för ”partipiskan” och återverkningar. Vissa kommer tydligen helt oförberedda eller vågar inte att säga något, som dock deras plikt är. Det är åtminstone mitt intryck.

Som om detta inte vore nog så är det absolut skrämmande att se medias respons till detta, som inte verkar vara speciellt upprörd över det som hänt och som tyvärr fortfarande händer i Härjedalens kommun. Om jag inte har helt fel så är det medias främsta uppgift att bevaka demokrati, rättvisa, de mänskliga fri- och rättigheterna och att ingen utsätts för maktmissbruk genom myndigheter? Det kom som en kalldusch när jag kontaktade media för att berätta om de lagbrott och dessa grova missförhållanden som åter igen skettkring mitt medborgarförslag och tvingades konstatera att intresset för det mesta jag berättade var förskräckligt ”ljummet”. En journalist jag talade med menade t.o.m. ”de är ju alla likadana”, något som jag vägrar att tro på. Det är alltså samma media som högljutt klagar och protesterar när ”media-/pressfriheten” och relaterade rättigheter ifrågasätts eller fumlas med av någon. Någon annanstans i världen hade media störtat sig över detta som hungriga vargar och ”korsfäst” politiker som beter sig som man tydligen kan göra ostraffat i Härjedalens kommun.

Det finns så vitt jag vet 4 lokala tidningar i Jämtland/Härjedalen som alla kontaktats och informerats på ett eller annat sätt, men av vilka INGEN tagit sig mödan att berätta, inte ens för att undersöka ärendet på sanningshalt, för att sedan berätta om detta för sina läsare. När jag så skickade insändare med önskan att publicera dessa råkade jag ut för vad jag uppfattar som censur. Man skyllde då på ”brist på journalister” och ”ingen plats i tidningen” samt ”insändaren är för lång” och kapade ner mina insändare så att dessa helt förlorade sitt sammanhang och inte ens förmedlade vad som är ”den röda ledtråden” i dessa, nämligen vissa politikers och tjänstemänsupprepade lagbrott och grovt maktmissbruk, som därmed innebär ett allvarligt angrepp på demokrati och rättssäkerhet. Frågan är då vad denna tystnad verkligen beror på? Jag vågar inte ens tänka på det, men ytterst beklämmande misstankar finns! Är det endast för att man ännu inte lärt sig att prioritera eller, och det är avsevärt värre, för att man inte har förstått hur allvarligt det är när makthavare inte följer lagen?

Korruption och maktmissbruk finns idag runt omkring oss och har tyvärr blivit del av människors dagliga liv. Beklämmande är att många tycks ha blivit så vana och avtrubbade att man inte längre ens höjer på ögonlocken. Många rycker på axlarna och säger ”så är det bara”, som innebär att man accepterar sådant. Det som är absolut skrämmande är dock att pressen och övrig media inte tar upp det som hänt under lång tid och som blir värre för varje vecka och år som går.All ära till att man tar upp allt elände som sker världen runt, t.ex. slavhandel, ”metoo” uppropet, förnedring av människor och deras behov, eländet med vissa hem och äldreboende, stöld från gamlingar genom oärliga ”gode män”, storskaligt skattesmitandeoch döljande av förmögenheter o.s.v. Men när det gäller lagbrott genom tjänstemän, myndighetspersoner och politiker där det finns klara och bevisade fall av grova lagbrott, domstolstrots och ytterst bedrövligt maktmissbruk som begåtts/begås, då finns det varken plats, tid, eller journalister. Eller är det intresse som saknas? Kan det t.o.m. vara så att man är rädd för påtryckningar och ”återverkningar”?

Demokrati med sitt skyddsnät för rättvisa, rättssäkerhet, de mänskliga fri- och rättigheterna för var och en är en ytterst skör och mycket ömtålig statsform, ett privilegium och en förmån som tyvärr alltför många saknar. Demokrati ger oss en otrolig mängd rättigheter. Men vad många inte vet, inte tänker på eller inte vill höra av är att demokrati också medför PLIKTER för var och en av oss, oavsett inkomst, förmögenhet eller position. En av de viktigaste är att FÖLJA LAGEN. Det är LAGEN som håller ihop ett demokratiskt samhälle så vi alla kan njuta av demokratin. Inget utnyttjande av lagen eller ”tummande” på lagen för egen vinnings skull bör förekomma då detta är det första tecknet på demokratins förfall. När sedan även våra ”folkvalda politiker”, myndighetspersoner och tjänstemän bryter mot lagen och t.o.m. utnyttjar lagen utan att hållas ansvarig för detta, då är måttet rågat!

Hallå media, tidningar, radio, TV och även ”uppdrag granskning”, ”väktare av demokrati och de mänskliga fri- och rättigheter”, var någonstans är ni och vilken värld lever ni i? Media har en viktig funktion och ett jättestort ansvar i samhället, näst till rättssystemet den mest ansvariga institution för att bevaka och försvara demokratin, med allt vad detta innebär! När detta inte fungerar och sker, av vilken anledning det vara må, då är det dags att ”stänga butiken”, för då har media förbrukat sitt förtroende och sitt mål att informera och underrätta befolkningen i ett demokratiskt rättssystem!

Oavsett vad som händer framöver så är jag jätteledsen och besviken på hur vissa politiker i kommunen fullständigt nonchalant och fullt medveten bryter mot rikets lagar och agerar på ett sätt somär oförsvarbart och som jag anser vara totalt oacceptabelt. Jag anser det som hänt och som tyvärr fortfarande pågår vara en otroligt skrämmande RÄTTSSKANDAL!

Och till sist: 2018 är valår! Våra ”folkvalda” politiker har all anledning att redan nu på största allvarfundera på vad dessa har åstadkommit innevarande mandatperiod, då speciellt vad ordet ”folkvalda” betyder, nämligen att utföra folkets vilja! Hoppas att folket då fortfarande kommer ihåg hur vissa ”folkvalda” i kommunen betett sig och agerar motsvarande!

Klubbat och klart: ”Halleluja och Amen” för demokrati, rättvisa och rättssäkerhet i Härjedalen!

Vad väntar vi på?


Advent - en tid av väntan. Många tycker att det är en härlig tid, en del tycker att det är pest och pina, jag hamnar någonstans mitt emellan. Advent börjar ju, som de flesta vet, fyra söndagar före julafton, den brukar infalla runt den första december, så man har fyra veckor av väntan framför sig. En del tycker att det är på tok för kort tid att vänta, så de lägger till en vecka eller två. Ljusstakar och stjärnor, julgardiner i köket och utegran är på plats i mitten av november. Det är säkert jättemysigt att vänta i 6 veckor istället för bara fyra. 

Själv skulle jag kunna krympa väntetiden till cirka ett par dagar, på sin höjd. Jag skulle kunna tända alla fyra ljusen på en gång, skita i julgardinerna och sätta upp en fågelskrämma med en ljusslinga i håret på gården. DET är mys det medan man väntar. Men vad sjutton VÄNTAR vi på då? Är det någon som har någon riktig aning?

· Jesus födelsedag? Upplysningsvis skedde den för cirka 2000 år sedan, lite väl sent att vänta på den nu - den stackars Maria skulle nog vara dödligt less på att vara gravid annars.
· Tomten? Upplysningsvis kryllar det av tomtar, så man kanske skulle säga att man väntar på hela släkten Tomte, om det nu kommer någon alls.
· Julklappar? Självklart, om man nu kommer få några, vill säga. 
· Julmat? Köttbullar, prinskorv, grisfötter, lutfisk och sill? En del äter kinamat, så vi säger: mja, på den frågan, som en del dessutom får klara sig på mjölk, lite tomtegröt på tub och halvgammal limpa. 
· Att väntan ska vara över och vardagen åter tar vid? Jadå, det förekommer rätt ymnigt.
· Resan till Gran Canaria och grisfest? Japp, om man inte gillar snö och har en massa pengar så.
· Att umgås med släkt och vänner och ha en attans mysig helg? Jodå, om man har några.

Min väntan går under den sista kategorin. Att få se glittret i ögonen på barnen när klapparna kommer fram, att se julgranen glimma, att känna doften av nejlikor och dopp i grytan, att se alla kära och nära ta på sig de finaste kläder de har, helst så mycket rött som möjligt då förstås och alla ljusen som brinner så vackert.Alla ljus ja, som riskerar att bränna ner hela huset om man inte passar på barnen - som springer runt i ren tristess och av sockerkickar av stora mått i den lååånga väntan på Tomten. Överförfriskade vuxna som viftar extremt onödigt mycket med armarna när de ska försöka VISA vad dom säger när folk inte längre HÖR vad de sluddrar fram. Men det kan ju vara riktigt vackert med en STOR brasa till jul också.

Vad vi nu än väntar på i advent och när vi nu än startar advent så hoppas jag att - när väntan är över - det blev så som vi önskade och att det var värt att vänta på. Ha en lycklig advent!

Recension för Norska Satyricon


Denna gången blir det en recension både för en platta samt för en spelning av ett och samma band, Norska Satyricon. Nya plattan "Deep calleth upon deep" var eventuellt tänkt som Satyricons svanesång pga bandets primus motor Satyr´s hjärntumör. Nu ser det lite ljusare ut för honom och vi får hoppas på att han och bandet har en lång framtid framför sig.

Plattan är ganska krävande och man behöver lyssna ganska mycket innan man lyckas tränga igenom de stundtals knepiga låtstrukturerna. Men som vanligt med sådana plattor som kräver lite mer, så kommer nog denna att hålla länge och fortsätta att växa med tiden. Såg dem live för ett tag sedan och som vanligt så är de tightare än ett par 80-tals spandex och dessutom med en kristallklar ljudbild.

Lite roligt med en låt som Mother North som är drygt tjugo år gammal men som faktiskt spelas bättre än någonsin. De var kanske inte helt redo för den när den spelades in, men numera gör de nacksving på den hur lätt som helst. Musik upplevs alltid bäst live och detta är ett ypperligt exempel på den tesen. Ett mer framåtlutat och motiverat band får man leta länge efter just nu.

Som vanligt nu i November så hoppas jag att ni stödjer kampen mot prostatacancer lite extra !

Psykisk ohälsa - en doldis



För det första ska jag försöka reda ut begreppet psykisk ohälsa. Det finns många fördomar och missförstånd när det gäller det. Många går omkring och säger att man är ”deppig” eller rent av ”deprimerad” för att man inte kunde köpa den senaste Iphonen eller för att det regnar, men psykisk ohälsa är betydligt mer än så. Det finns många olika grader, allt från en ”vanlig” klinisk depression till svåra sjukdomar som schitzofreni, men jag tänker hålla mig till det som är mest utbrett: depression.

Att vakna på morgonen, eller kanske på eftermiddagen och vara tung i huvudet, illamående, frusen och utan lust att göra något överhuvudtaget mer än att somna om. Att gå hela dagen i pyjamas, inte för att man har valt det, utan för att man inte orkar annat, att titta ut, se solen skina och hata just det för att man inte orkar vara glad och sitta ute och njuta. Att kanske vara tvungen att åka på jobbet/skolan fastän man just då tycker extremt illa om sina arbetskamrater/klasskompisar för att de är glada och för att de inte förstår.
Man hatar dem inte personligen, utan det är bara det att de får klä skott för ilskan och vanmakten. Ångesten kryper på när man går in i fikarummet, för man vill inte dra ner stämningen. Är det någon man ogillar just i den stunden så är det sig själv för att man inte kan ”skärpa” sig, att man är i vägen, att man inte kan skratta, kanske inte ens le. Därför sitter man kvar på sin plats och ”jobbar ikapp” -  det är en del av ohälsan.

Har det gått så långt att man blivit sjukskriven och fått ”lyckopiller” möter man ofta människor som har svårt att förstå innebörden och skämtar bort saken, får en dimmig, stressad blick eller väldigt bråttom. En del kanske försöker peppa med att säga: ”Ja men det ordnar sig ska du se, i morrn känns det säkert bättre och vädret är ju underbart, så du kan ju sitta ute så får du D-vitamin på köpet” Ja just det – finväder!

Man ska inte klandra dem som inte förstår, för det ÄR svårt att sätta sig in i problematiken eftersom problemen till mångt och mycket är dolda. För det mesta går man inte ut om man mår dåligt och måste man så fixar man till sig hyggligt för man vill ju inte se sjuk ut – vilket gör att folk inte ser att man mår dåligt. Moment 22. Många åker ut och in på sjukhus för att man ”har något fel på hjärtat” eller ”inte kan andas” och det visar sig att man visst kan andas och att det inte är något fel på hjärtat. När man väl har kommit in på sjukhuset så har ångestattacken gett med sig och man verkar frisk. Man vill heller inte sitta och gråta inför doktorn och kanske inte ens klaga. Då är det svårt även för en läkare att göra en bedömning.

Ångest visar sig i många förklädnader. Ofta som just hjärtklappning och svårigheter att andas. Man kanske känner sig yr i huvudet och händerna domnar. Kanske när man står i kassan i affären och kön är olidligt lång - två personer – vilket oftast räcker för att utlösa panik. Man vill bara därifrån för att man tror att man håller på att dö – på riktigt – det ÄR ren dödsångest, bara det att ”fly eller fäkta-systemet” reagerar på något ofarligt, vilket man inte kan ta till sig i just den situationen. Det går ofta lång tid innan man kan få en diagnos och hjälp med det psykiska, för de flesta – inklusive sjukvården – inriktar sig på det fysiska i första hand. ”Alla prover är fina, rör på dig, det är bra med motion” Välment, men totalt fel i en situation där man tror att man ska dö.

Nu är det ju inte alla som får panikattacker, utan ångesten kan istället vara en smygande fiende som dyker upp när man ska till att sova, tankarna snurrar så man känner sig galen och ju mer man försöker slappna av, desto värre blir det. Det kan vara pengar, jobb eller brist på jobb – kärlek eller brist på kärlek, ensamhet, sorg eller ”bara” en känsla av otillräcklighet inför livet. Det kan vara en övermäktig familjesituation eller att man känner sig allmänt otrygg. Värsta åkattraktionen på Liseberg räcker inte för att beskriva snurrandet, det är olidligt. Dessutom så tror man att man är ensam om problemet, för alla andra verkar må så bra och har råd att åka till världens ände, är lyckligt gifta, har ett fantastiskt jobb o.s.v

Idag när vi har tillgång till andra på ett så enkelt sätt genom sociala medier, så får man sig ju fler -  till synes lyckliga människors – korta statusuppdateringar till livs, vilket gör saken ännu värre. Det är nästan svårare att komma till insikt om och få rätt hjälp för det här problemet än att man kommer ut som homosexuell – inte riktigt, men NÄSTAN. Fördomarna, svårigheterna med förståelse och bristen på kunskap gör att det blir tufft – riktigt tufft. Det är faktiskt många som till och med tar livet av sig, kanske till och med utan att någon förstått att man mått så dåligt.

Det är en skam att må dåligt i huvudet. Det förknippas ofta med galenskap, att vara ”sjuk i huvet” men det är det ju givetvis inte. Det är väl inte märkligare att man mår dåligt i själen än att man har ont i höften. Min dröm – och säkert mångas med mig – är att man skulle kunna åka till sjukstugan, sätta sig ner och säga till doktorn: ”Hej hallå, jag mår dåligt i huvudet, min själ mår piss, jag känner mig galen, ensam och jäklig” ”Okej...” säger doktorn ”Vi ska se till att sätta in behandling – det första vi gör är att du ska få gå till en medmänniska, de sitter nere till vänster i korridoren...”

Drömmen innehåller samma sak utanför sjukvården. ”Hej hallå – jag är sjuk i huvet just nu – jag fick ångest och behöver vara sjukskriven i ett halvår” Då får man massor med krya-på-dig-hälsningar, folk som ställer upp och lagar en gryta som räcker i flera dagar, åker och handlar dasspapper och mjölk åt en och sover över ifall man behöver hjälp att hitta till toaletten när man har ångest. Hjälper en att betala räkningarna så att man inte hamnar hos fogden och blir vräkt på köpet.

Dit är det kanske långt än, men om vi alla som faktiskt har psykisk ohälsa vågar tala om som det är och ”de andra” tar det lika naturligt som ett brutet ben, staten låter mer skattepengar gå till de där medmänniskorna jag pratar om och att de som sitter inne med kunskaper om detta fortsätter att kämpa för oss så kanske det inte ligger alltför långt fram i tiden. Det här är varken en politisk ståndpunkt eller en klyscha: Vem som helst kan drabbas! Sköt om er och laga en gryta lite då och då och ge bort till grannen – det kanske behövs mer än du tror!