Krönikör

Recension för Norska Satyricon


Denna gången blir det en recension både för en platta samt för en spelning av ett och samma band, Norska Satyricon. Nya plattan "Deep calleth upon deep" var eventuellt tänkt som Satyricons svanesång pga bandets primus motor Satyr´s hjärntumör. Nu ser det lite ljusare ut för honom och vi får hoppas på att han och bandet har en lång framtid framför sig.

Plattan är ganska krävande och man behöver lyssna ganska mycket innan man lyckas tränga igenom de stundtals knepiga låtstrukturerna. Men som vanligt med sådana plattor som kräver lite mer, så kommer nog denna att hålla länge och fortsätta att växa med tiden. Såg dem live för ett tag sedan och som vanligt så är de tightare än ett par 80-tals spandex och dessutom med en kristallklar ljudbild.

Lite roligt med en låt som Mother North som är drygt tjugo år gammal men som faktiskt spelas bättre än någonsin. De var kanske inte helt redo för den när den spelades in, men numera gör de nacksving på den hur lätt som helst. Musik upplevs alltid bäst live och detta är ett ypperligt exempel på den tesen. Ett mer framåtlutat och motiverat band får man leta länge efter just nu.

Som vanligt nu i November så hoppas jag att ni stödjer kampen mot prostatacancer lite extra !