Krönikör

Äntligen hemma på Gärdet, del 3


En fredagskväll i vintras då det var -35 grader här i Hede satt vi och tittade på film. När filmen var slut var klockan över tolv. På något underligt sätt kände jag att jag var tvungen att hämta upp tvätten som låg i torktumlaren nere i källaren. Att jag inte bara lämnade den till nästkommande dag förbryllar mig fortfarande, men det var kanske ”någon” som hjälpte oss den gången. När jag kom ner i källaren hörde jag ett väsande ljud. I rummet utanför tvättstugan sprutade 110 gradig ånga rakt ut från ett rör. Förskräckt ropade jag på Fredrik. Något var katastrofalt galet med fjärrvärmen. Vi blev tvungna att stänga av allt och i och med det hade vi inte längre någon värme. 

Fredrik skulle arbeta hela helgen och dessutom innebar det kvällsjobb under lördagen. Vi fick lov att sova fullt påklädda den natten. På lördag morgon när jag hade påmint Alfred om att han var tvungen att ha ytterkläderna, mössan och vantarna på inomhus påbörjades operation ”hitta lösningen”. Vi visste inte ens vem som hade hand om fjärrvärmen. När det problemet var löst och det hade kommit en svetsare som hade helgjour försökte vi få lite värme i huset. Byggfläktar kördes hit och jag hade fullt upp med att byta propparna som gick sönder hela tiden av ansträngningen. Svärfar dök upp som en oas i öknen och for lika fort igen för att köpa fler proppar. Jag hade lokaliserat fem proppskåp runtom i huset som jag sprang emellan. Tillslut hjälpte ingenting. Hittade ingen propp som var trasig och ändå stod fläktarna stilla och hånlog mot mig. 

Svärfar lyckades tillslut lokalisera ett sjätte proppskåp i ett av hörnet uppe på vinden. Eftersom jag lider av förskräcklig höjdrädsla och aldrig kommer sätta min fot på vinden tackar jag innerligt för hjälpen och jag ska erkänna, den dagen var jag inte så värst glad över att vi köpt ett så gammalt hus, men såhär i efterhand tror jag bara att det var frosten i benmärgen som var ond på huset just den där dagen. Röret var isolerat och hade kapslat in så mycket fukt att röret var helt sönderrostat. Hela källaren hade kunnat fyllas med vatten, så om det var ”någon” som hjälpte oss, Tack! Några veckor efter att fjärrvärme-problemet var löst satt vi återigen i soffan på övervåningen en kväll. Även denna gång var klockan på tok för sent och vi borde ha sovit för längesen. Regnet smattrade mot fönstren. Just när vi skulle gå och lägga oss börjar det rinna vatten ner på golvet från taket. Jag och Fredrik bara tittade på varandra, upp på taket, ner på golvet och på varandra igen… 

Vad vi tänkte och sa låter jag vara osagt. Vi bara reste oss och gick åt ett varsitt håll. Fredrik för att gå upp på vinden och jag för att leta kärl vi kunde sätta ut där uppe för att rädda det som räddas kunde. Såhär direkt inpå en stor köksrenovering känns det ju såklart inte så kul att behöva byta tak men det är ingen idè att gå in i en diskussion med ett gammalt hus. Där råder ordspråket, gammal är äldst och så är det bara att ta tag i saken. Vi behöver ju i all fall inte fundera på vad vi ska göra i sommar. Vi ska även försöka att under sommaren få till matsalen och få glasdörrarna som ska skilja matsalen och sällskapsrummet åt på plats. Och så var det ju all den där veden också…

Alfred har hjälpt sin arma moder att gräva en liten rabatt där nya buskar och blommor förhoppningsvis ska trivas under många år framöver. Det får bli startskottet för vårt liv hemma på Gärde. Sköt om dig själv och andra! / Sara