LIGTHTS! – SOUND! – CAMERA! – aaaand A-C-T-I-O-N!




Något över 6 år har gått sedan en stor man och Hedeson har lämnat oss och jag tycker det är lämpligt och på tiden för en tillbakablick på denne mans rika liv och arbete med musik, entertainment och ”showbizz”. Hans enastående förmåga och talang att skapa och genomföra arrangemang med militär precision och därmed dra folk från hela landet till den lilla byn Hede saknar motstycke!

Vissa händelser och fakta har med tillstånd hämtats från olika publikationer som t.ex. ÖP, LT och TH, som under åren har berättat om honom på ett korrekt och föredömligt sätt. Denna information har sammanfattats och utförligt kompletterats med mina egna erfarenheter med honom under min tid på turistbyrån. Reportaget har dock krävt ytterligare ”research” som tvingat mig att skriva om det 4 gånger! När det gäller till reportaget anpassande bilder har jag t.ex. haft kontakt med ett antal personer och letat på Internet en hel vecka, dock med magert resultat. Till sist kom Håkan Persson som ”räddare i nöden” och gällande ett särskilt för reportaget viktigt foto kom Peter Persson, en yngling från Hede på blott 24 år, till undsättning. Detta reportage tog mer tid än jag någonsin lagt ner på något reportage. Men nu är det klart för publicering! TACK alla ni som gjort detta möjligt!

”Nöjespappa” och ”Nöjesgeneral” har han kallats, andra namn var ” n´Spele-Erik”, ”Elektriska Persson” och ”Mr. Showbizz”. Han kom som en virvelvind och med dånet av en väldigt lavin in på scenen i Hede och satte den lilla härjedalska byn och Hede Folkpark för alltid på Sverigekartan och i folkets minne när det gäller musik och entertainment. ”Gråt inga tårar” är en sång skriven av Åke Hallgren i dansbandet Pippis från dåtidens Hede, som spelades in på singel 1974 av Pippis och som sålde PLATINA. ”Gråt inga tårar”, men minns gärna den stora Hedesonen med en tår i ögonvrån!

Vem var då denne man? Han föddes 1925 i Tomtangården i Långå och växte upp i en syskonskara om fyra. Han började arbeta som tonåring i skogen, och under samma tid började musikintresset spira. Det musikaliska påbråt kom troligen från föräldrar och farföräldrar, och tillsammans med andra musikintresserade ungdomar från byn började den musikaliska karriären. Efter några år som skogsarbetare sadlade han om och började sin elektriska bana som elmontör. Erik flyttade sedan till Hede och träffade Marit, som han senare ingick äktenskap med och de fick sedan två söner, Per-Ola och Peder.

Namnet ”Elektriska Persson”, som härrör från tiden före förverkligandet av Eriks drömmar, bör kanske förklaras närmare. Han blev egen företagare redan 1958 då han för att livnära sig startade en ”firma på fickan” i elbranschen. Han byggde då upp ett lager med elartiklar och började tjäna sitt levebröd som ”dörrknackare”, enligt honom själv. 1961 byggde han en egen affär medan han myntade sitt eget ”artistnamn”, nämligen ”Elektriska Persson”. Sälja och marknadsföra kunde han redan då, det var tydligen en medfödd talang, och snart upptäcktes han av reklamfolk över hela Sverige. Under denna tid fick Erik också tillfälle att pröva på och utöka sina kunskaper i entertainment genom att vid sidan om sitt vanliga jobb arbeta med kabaréer, nyårsrevyer och dansmusik, som han själv spelade i 11 år. Erik skrev revyer och spelade även själv i dessa. Det sägs än idag av de som då var med: ”elaka var dem, men jäkla roliga”!

Erik var sannerligen ingen ”småpåve”, han var en av de verkligt stora män i Hede och Sonfjällsbygden, som marknadsfört området på ett enastående och mycket kunnigt sätt. Historien berättar om att han redan 1938 som 13-åring fick bäras in på scenen där han sjöng en sång och många år efter det sade han skrattande ”jag fick nog snarare bäras UT från scenen”! ”Sjukdomen Showbizz” hade ”infekterat” honom och fått ett fast grepp om hans hjärna och mot detta fanns (som tur var!) inget botemedel, inte ens antibiotika kunde hjälpa honom. Men drömmar är drömmar och livet spelar som bekant inte alltid med om sådana. ”Showbizz” fick tillfälligt sättas åsido och gå på sparlåga, men lämnade dock aldrig Eriks tankar. Redan under ungdomen när musikintresset började blomstra började han arrangera revyer och även danser på dansbanorna vid Långå Skans och Storön i Sveg samt i Folkets hus i Hede. Han bildade bandet ”Hedos” med vilka han spelade vid invigningen av den då nybyggda Hede Folkets park. Han var också en av de eldsjälar som byggde upp den anrika nöjesparken i mitten av 50-talet, där han sedan blev parkchef.

Först 1969 kunde Erik ta första steget för att fullfölja sin dröm genom att bilda sitt produktionsförlag i entertainmentbranchen. 1971, när folkkäre och ej helt obekante Roland Cedermark kom med som delägare i förlaget benämndes det CePe Produktion.

Hede vid foten av Sonfjället är som bekant inte någon speciellt stor härjedalsk by, men kunde redan på den tiden stoltsera med hela tre egna orkestrar, Respons, Life Line och Pippis. Två av dessa, Respons och Life Line, deltog 1984 i en omröstning om de bästa dansbanden i länet. Resultatet blev mycket bättre än väntat för bägge! Respons som tävlade i ”blandat” belade andra platsen bland närmare 30 medtävlare. I klassen moderna dansband tävlade Life Line och lyckades dela första platsen. På frågan vad Erik trodde vad detta berodde på svarade han ”det beror till stor del på tradition och att det ALLTID har funnits orkestrar och duktiga musiker i Hede”.

Under hela sitt liv har Erik haft en dröm, en dröm som i samband med hans ”frivilliga” pensionering äntligen kom att förverkligas. Han ville så gärna ha en orkester med namnet ESTRAD, helt enkelt för att han själv tillbringade hela sitt vuxna liv på estraden. Tänk er när han istället för ”den gamla vanliga guldklockan” fick som han ville!

Ett gäng pojkar från Hede, bl.a. Eriks ena son Per Ola, (”äpplet som inte ramlar långt ifrån trädet”) som har ärvt generna för musiken och entertainment med allt vad detta innebär av sin far, började i september 1987 komma samman på fritiden för att öva på sina instrument. Snart köpte man en gemensam ljudanläggning och 2 begagnade bussar från orkestrarna ”Tonight” och ”Life Line” som avyttrades efter ett tag för att köpa en stor och helt ny buss. Nu behövde man döpa orkestern innan man kunde marknadsföra sig och innan man kunde åka på turné. Snart var pojkarna överens, valet var inte alls svårt, och den nyfödda orkestern döptes till ESTRAD, som det också stod med stora bokstäver tvärs över bussen! Gissa om ”Nöjesgeneralen Erik” blev glad!

Premiären för ”Eriks” orkester Estrad kom den 30 oktober 1987 på hotell Gästis i Funäsdalen. Erik själv var med, givetvis något nervös (han?), men även detta med nerverna hör till ”showbizz”. Har man musik och ”showbizz” i blodet då har man det tills blodet kallnat! Innerst inne visste han att ”hans pojkar” hade talang, begåvning och kapacitet. Trots att nerverna var på helspänn gick allt över förväntan bra och pojkarna klarade elddopet galant!

Endast 7 dagar efter premiären fanns Estrad åter på scenen, denna gång på ett orkesterforum för heltidsmusiker på Vemdalsskalet. Gissa om pojkarna blev total överrumplade? Därmed fick Erik också ”revanch” för namnet Estrad. ”Gammal räv” som han också var hade han nämligen anmält Estrad UTAN deras vetskap! Men även denna gång visade pojkarna var skåpet skulle stå och succén lät inte vänta på sig. Efter den framgången var Estrad verkligen ”på hugget” och efter bara 4 månaders spelningar kors och tvärs över hela Sverige bestämdes att de skulle ägna sig åt ”showbizz” på heltid. Redan första året hade Estrad spelat upp till dans hela 169 gånger, från Kiruna i norr till Ronneby i söder! En av Eriks stora önskemål och drömmar hade sannerligen gått i uppfyllelse!

Den största överraskningen för både Erik och Estrad kom dock i mars 1988 vid ett orkesterforum i Umeå, då en storproducent klev rakt in på scenen och ropade tillbaka pojkarna efter deras framträdande för att erbjuda dem på stående fot att medverka i det då populära och riksbekanta radioprogrammet ”I AFTON DANS”! Progammet skulle då egentligen ha sänts i Torsåker, men - - - VÅR HERRE (och Erik Persson!) har/hade många vägar. NÅGON (?) såg till att sändningsplatsen blev HEDE istället! Här kan man med all rätt ställa en intressant fråga, inte utan stolthet: har NÅGON arrangör eller orkester någonsin fått ett sådant erbjudande efter bara 4 månaders spelning? I AFTON DANS från Hede blev naturligtvis en TOTAL SUCCÉ!

Om sig själv brukade Erik säga ”jag har alltid försökt hålla personlig kontakt med alla artister som jag engagerat och även med arrangörer som man måste ha kontakt med i den här branchen. Det har i alla fall varit bättre än det vanliga spridande av reklamblad, kanske kan man kalla det för en Hede-modell”. Erik kände nästan alla svenska artister och tittar man på hans telefonräkningar från den tiden förstår man vad detta med personlig kontakt inneburit, liksom varför Eriks röst ibland inte fungerade som den borde ha fungerat. Han brukade säga ”sitt själv 10 timmar om dagen i telefon då får du själv se”!

Erik hade hela den svenska artistvärlden till sitt förfogande och NÄSTAN ALLA Sveriges toppartister genom tiderna har under Eriks tid varit i Hede Folkpark! Han var dessutom en förebild , en stor mentor och lärare för de som efter hans ”frivilliga” pensionering i hans anda skulle ta över driften av Hede Folkpark och så blev det. Vad sägs om artister som båda ”före och efter Erik” uppträdde på Hede Folkpark, som t.ex. Alice Babs, Lill-Babs, Gunnar Viklund, Herreys, Björn Skifs, Jerry Williams, Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson, Lena PH, Hasse Andersson & Kvinnaböskeband och t.o.m. Carola på sin premiärturné (!) med det hittills oslagna rekordet för Hede Folkpark på över 8 000 besökare. Även utländska storheter såsom Edmondo Ross, Sven Asmundsen, Ulrich Neuman, Smokie, Little Richard och inte minst Chuck Berry och, och, och - - -. Eller de kända orkestrar som t.ex. Streaplers, Wizex och Lasse Stefanz samt många fler? Visst är detta en fantastisk bedrift av en man i en liten by som Hede? 

Eriks fantastiska förmåga beträffande service och arrangemang är numera legendarisk. Hans känsla och förhandlingsskicklighet gav också upphov till många roliga historier. Han sa aldrig nej till artister som kom med speciella önskemål och krav, som förutsättning för att teckna ett uppträdande på Hede Folkpark. Erik brukade fixa ALLT, inget var omöjligt för honom, ”only the sky was the limit”!

Speciellt roligt var när Chuck Berry skulle bokas, ett arrangemang till vilket människor från hela Sverige kom för att se den legendariske rockartisten. Men denne slipade (och något bortskämde) leveman med vissa ”diva-fasoner” hade enligt Erik ”visst lite konstiga krav”, t.ex. skulle han ”prompt ha en speciell säng att sova i” samt en ”mycket speciell Mercedes att resa i till Hede”! Sängen fanns naturligtvis inte i Härjedalen, övernattning i ett björnide var uteslutet, så Chucken fick övernatta i Östersund. Mats Bredesen fick dock efter mycket om och men tag i den önskade bilen, som skulle stå på flygplatsen på Frösön. ”Vi hade ett fasligt problem att skaka fram just den modellen men till slut lyckades vi hyra en Mercedes av rätt modell” sa Mats, som tillsammans med de övriga i styrelsen för folkparken ordnade med besöket. Chuck Berry körde bilen själv och det gick FORT. Han gillade att gasa, årets Polarpristagare och den då 87-årige rocksenioren. ”Jodå, han kom som en kanonkula och dundrade förbi oss i minst 160 knyck”, sa en av många parkbesökare som blev omkörda mellan Östersund och Hede. Tur att den svenska trafikpolisen den dagen var på semester eller upptagen på annat håll. Hade man ertappat honom hade han säkert blivit av med körkortet, hamnat kanske i finkan, nyckeln till den i Ljusnan och hans uppträdande på Hede Folkpark hade blivit ett minne blott UTAN ett uppträdande. Nu gick det dock bra och Chucken kunde genom en ”superstar performance” för alltid säkra sig en plats i Hede Folkparks historia. Med Eriks många års erfarenhet och otroligt många framgångar, trots att han i själen var en enkel ”country boy”, funderade han dock efteråt på hur det kunde komma sig att en rocklegend som Chuck Berry ”kostade mindre än det gage många svenska artister ville ha”, om det nu finns någon förklaring till det.

Ännu en rolig grej var när Erik hade bokat Herreys på Folkparken i Hede, som då hade slagit igenom stort med låten ”gyllene skor”. Humor hade Erik och full-i-fan som han var tillverkade han sina EGNA ”gyllene skor” som han hade på sig vid Herreys framträdande, se bifogad bild. Lägg speciellt märke till Eriks skälmska blick bakom hans kingsize solglasögon!

Vidare kan berättas att dåvarande folkparkchefen i Sveg var sur på Erik för att han med sitt sjätte sinne för entertainment lyckades med att boka både Herreys och Carola direkt framför dennes näsa. Det där satt inte så värst bra med Svegs ”parkboss”, inte alls! Efter att snacket och upphetsningen hade lagt sig något, fick dock några ungdomar i Hede ett enastående tillfälle att ge svar på tal när de vid Hedekarnevalen ställde i ordning en släpvagn med en stor skylt där de kontrade med ”att missa Herreys och Carola det är väl mer än Sveg kan tåla”! Summa summarum: efter det blev det förbluffande tyst från ”Härjedalens huwwudstad Schweg”, huvvvaaa!

Erik var också drivande bakom flera av de bejublade arrangemangen i byn, som Barnens dag, Hedekarnevalen, och vem minns inte drabbningarna mellan kända sportprofiler och lokala muskelknippen i Hederodden på Ljusnan. Han ingick också i staben för arrangemanget Karl XI:s ritt och Härjedalens 350-årsjubileum. För god PR för bygden blev Erik utnämnd som Årets Härjedaling 1985.

Och gällande PR, marknadsföring samt finansiellt stöd till föreningar i byn så var han också en flitig annonsör i turistbyråns tidningar. Under alla mina år där nekade eller missade han ALDRIG att ha en annons med för CePe Produktion och därmed tillförde han turistbyrån många välbehövliga tusenlappar till dess drift!

Han var också en flitig representant i olika nämnders styrelser, som t.ex. Föreningsbanken och kyrkonämnden. Sitt största fritidsintresse hade han i jakt, fiske och bärplockning och han spenderade mycket av sin lediga tid (?) antingen i familjens säter i Unsådalen eller vid Kvisslan, stugan han byggde väster om Långåbyn. Hans ”stora kärlek” var dock utan tvekan ”showbizz” som bevisas av ett reportage i Hedes turisttidning 1985 där han sa ”för mig har det aldrig funnits något alternativ till showbusiness. Om jag fick skulle jag bygga ett hus på scenen och bo där”!

Under många år lyckades Erik locka många populära artister till Hede. Hur han egentligen bar sig åt är det väl ingen som riktigt vet. Den ”hemligheten” tog han med sig i graven! Men nöjesnäsa hade han, n´Erik ! ”Truten” var det heller inget fel på och övertalningsförmåga samt serviceanda hade han redan med sig i vaggan. Tyvärr fick dock även Erik lämna det jordiska och den scenen han så älskade. En av Hedes verkligt ”stora” söner har gått ur tiden, men minnen finns kvar. Vi som är kvar är glada och tacksamma för allt han skapat och åstadkommit under sitt liv i ”lilla Hede”!

”Sadly, the lights have dimmed, the sounds been cut, the camerashutters closed and a BIIIIG MAN has left the scene forever”!

Men du Erik, mellan dig och mig, om du nu hör mig ”där uppe ”, du har inget alls att oroa dig för! Du har inte ”bara” varit ”nöjespappa” för Sonfjällsbygden och Härjedalen, du är också pappa till två utomordentligt fina pojkar, som båda två står med benen fast förankrade på marken och i livet. Båda två har tydligen och som tur är ärvt dina gener och din talang för musik och entertainment, den ena har mycket framgångsrikt fört traditionen vidare, och det med glans och bravur. Även den andre sonen har gjort sin väg i livet och nått framgång, om än i en annan riktning. Så du kan vara mycket nöjd när du tittar ner på dem från där du är nu!

Avslutningsvis kan man sammanfatta Eriks liv med ”There are many ways för dreams to die” – but Erik´s dreams came TRUE! So my friend, so long, take it easy, sleep tight and rest in peace! Vi som haft förmånen att känna dig tänker på dig och saknar dig, ditt skratt, engagemang och din livsglädje och tackar dig för ditt stora engagemang i vårt samhälle!

Text © Copyright Håkan Persson, ÖP, LT, TH, kompletterande text, sammanfattning och layout Horst Kuehne. Bilder © Copyright Håkan Persson och Kjell-Owe Liljedal


Barnen Frisk

Lilly Frisk (1908)  Tore Frisk (1912)  Folke Frisk (1915) Magda Frisk (1907)  Erik Frisk (1910) 

Tore som står på ett ben ville se om de stämde det som mamma sa. Att det skulle bli en bild med barnen på. Så när fotografen hukade sig bakom lådan och lade skynket över huvudet så lyfter Tore på benet och det hann fotografen inte se. Och mamma hade rätt, det blev en bild av det. 

Foto av L Olsson Långå Skans

Ljusnebron 1911


Kortet fick jag låna, scannade in det och återlämnade det efter att jag publicerade det i en av mina dåvarande turisttidningar för sisådär 28 år sedan. Bilden är alltså exakt 105 år gammalt! Visst är det en riktig godbit?