Ljuva vårvinter ...


Gösta Amundsson bjuder på ett härligt vinterkort från förr med Bertil Pettersson och Lars Amundsson.

Taxichauffören Ivar Holm


- Jag sov inte något på alla år jag hade taxi, berättade fader Ivar Holm. Här med Konrad Nordström. Bilden är tagen på 1940-talet. På kvällarna var det fyllskjutsar, bl.a. till Storan i Sveg. På nätterna och dagarna var det barnmorskan, doktorn och veterinären. Förutom de övriga kunderna. Farsan berättade om en körning han hade från Särvsjön till BB i Hede (ja det fanns!), med sån snöyra så den blivande fadern fick gå framför bilen på Särvsjövägen för att känna efter var vägkanten var, medan Ivar kämpade med den handdrivna vindrutetorkaren och den blivande modern skrek i baksätet.

Skoslitare


En del av mina barndoms-, ungdoms- och pensionärsår har jag bott i Hede och räknar mig därför som "Halvheare". Efter flytten till Sveg för åtta år sedan brukar jag då och då knappa in mig på Hedeinfo och se vad som händer i byn. Vill nu berätta om något som hände åren 1943-1948. Finska staten krävde att jag och andra skolpliktiga krigsbarn skulle återvända till hemlandet när kriget var i "lugnare" faser. Vad som menades med det lugnet förstår jag inte än idag, för fiendeplan, bombningar, tjutande sirener, skyddsrumsvistelser, krigsfångar, marscherande soldater, brist på allt som gör ett normalt liv möjligt var inte precis lugnt.

Till mig sändes paket från Bäcks på Änge och innehållet var skiftande, men skorna har en historia för sig. De var tvungna att vara slitna och i Hede småskola fanns då "skoslitare". Ida Bäck, en av mina tanter, bad nämligen sina skolbarn att gå in skor så att de såg slitna ut i tullens granskande ögon. Därför till Er alla som är födda år 1936 och 1938 och som agerade "skoslitare"  ETT STORT TACK !

Skolkort hösten 1948 med läraren Arne Bylund.
Maide Hedström, Lilly Larsson, Tage Vestling, Härje Nordkvist, Elof Pettersson, Evert Pettersson, Stig Mattsson, Alvar Hansson, Alvar Mattsson, Ivan Lunnhed, Evert Nääs, Bertil Persson, Stig Eriksson, Eivor Håkansson och Zaida Hansson.

Britt Mattsson, Inger Modin, Annikki Aheinen, Maj-Britt Hansson, Lilian Engström, Märta Mattsson, Maj-Gun Svedlund och Ingrid Hedin.

Stig Karlsson, Olle Nääs, Herbert Larsson, Enar Grubb, Pentti Hillbom och Evert Backman.

Hede Modellflygklubb

Modellflygentusiaster. Stående fr.v. Arne Karlsson, Tommy Suokas, Rolf Backman, Sonny Brännström och Håkan Westlund. Nedre raden fr.v. Kompis (hunden), Patrik Mikelsson, Hans Persson och Mats Liljemark. Hedlanda ca. 1980-81.

En sommar i slutet av 70-talet var jag och Patrik Mikelsson och hälsade på Susanne Karlsson på Stiftelsegatan. Hennes pappa Arne höll på med någonting som drog till sig vår uppmärksamhet, han fixade med ett rödvitt radiostyrt flygplan som hette Snoopy. Det var början på några intensiva år med en hel del flygande men också minst lika mycket lagande och en del skador.

Vi följde till en början med Arne ut till Hedlanda och tittade på, ibland kunde vi cykla ända dit från Hede för att kolla om han var där. Fler och fler i vår ålder blev intresserade. Rickard Olsson, Anders Priedemann, Jonas Jonasson, Esbjörn Westlund, Håkan Persson är några jag minns. Sonny Brännström och Uno Hedin är andra. Jag minns också att Kurre Kock brukade följa med Sonny och fräsa ihop lite mat där ute på Hedlanda. Uno Hedin började t.o.m ta hem lite modellflygsgrejor till Järnaffärn så vi hade och laga med (och det behövdes det gott om). Själv tog Uno hem en radiostyrd helikopter som vi alla var imponerade av.

Till hösten startade vi en modellflygklubb och vi hyrde en lokal på Wemerskolan där vi hade byggkvällar några gånger i veckan. I Sveg fanns redan en etablerad modellflygklubb som leddes av en Polis som hette Jan-Erik Larsson tror jag, han hjälpte oss mycket med sitt kunnande. Han brukade vara förste testpilot på alla nybyggen innan vi andra fick prova. Han var dessutom den ende som någonsin flög Unos helikopter tror jag och Sonny köpte sitt flygplan av honom om jag inte minns fel.

Jag och Patrik, som bodde grannar uppe på Åsen, hade svårt för att vänta tills vi kom ut på flygfältet med att testa våra plan. Vi brukade sladda runt i snön ute på gatan utan vinge, de första reparationerna fick nog göras redan efter det är jag rädd. Det var för övrigt efter ett sådant race jag fick åka till akuten med en helt upphackad tumme som jag lyckats få in i propellern på en fullt varvande motor (med hjälp av 2 andra som inte behöver namnges här).

Sommaren efter flögs det en hel del ute på Hedlanda med alla nya plan som hade byggts. Många haverier blev det, bl.a Arnes Snoopy som kraschade för sista gången. Sveg anordnade även SM i modellflyg den sommaren, vi var några stycken som var där och tältade och hjälpte till på dagarna.

Det var som sagt några intensiva år där modellflygandet blomstrade i Hedetrakten men så småningom ebbade det hela ut. Varför vet jag inte men det berodde väl på att vi ungdomar blev väl äldre med mopeder, skotrar och annat som tog över.

Hockeygrabbar


Uppladdning inför matchen mot Vemhån. Tror året är 1975 och grabbarna är Robert Kristoffersson och Karl-Erik Amundsson.