Sveas sista "etta" hösten 1969


Stående längst bak: Peder Kadin, Per-Anders Åström, Lars-Erik Nordström, Kent Thunell, Mikael Mattson, Christer Färnlund och Tony Jönsson.

Andra raden: Stefan Hansson, Nils Erik Sandeberg, Stefan Bergström, Janulf Sjöström, Dan Wilhemsson och Lars Bergström.

Främsta raden: Agnetha Pettersson, Eva Hansson, Ingrid Pettersson, Ingela Olsson, Rose Marie Svensson, Katarina Carlsson, Yvonne Leek, Lena Liljemark och Carina Jonsson. Källa: Svenska Elevfoto AB.

Företaget har anor från 1960-talet


SONFJÄLLSSTUGAN (namnändrad till Härjedalshus AB). "Företaget har anor från 1960-talet Tillverkare av fritidshus och villor i äkta timmer. Export har skett till bland annat Tyskland, Österrike, Japan, Danmark och numera främst till Norge. Omsättning ca 15 milj. Antal anställda 8. Ägare till företaget är sedan 1997 Trond Dalseg samt Wagenius Bygg HB." (Citat ur Hede Hembygdsförenings häfte nr 19 sid 41, utgivningsår 2000?.

HÄRJEDALENS TRÄ AB. Har sitt ursprung i en bysåg, byggd vid Kvarnån 1936 av Olov Persson Grubb, som under namnet Grubb & Son driver sågen tillsammans med sonen Olov Sigvard under vår/försommar-tiden. Sågen flyttas till sin nuvarande plats 1948. Produktionen ökar och antalet arbetande stiger till 7 st under vårarna. Enar Grubb övertar sin farfars del 1958 och produktionen ökar ytterligare. 1966 ombildas företaget till aktiebolag med Olof och Enar Grubb, Johan Dahlin, Manfred Andersson, och Konrad Nordström som ägare.

En ny såg byggs med ett 25-tal anställda och en produktion av 1000 stockar per dag. 1970 startar timmerhustillverkning i Sonfjällsstugan AB. En brand härjar sågen 1973 och hela såghuset brinner ner, men redan året därpå står en ny såglinje klar. 1977 köps Svegs Såg AB. Inköpen fortsätter under början av 80-talet med bl a Hedex, Röros Treimport, Funäsdalens Timmerhus och Härjedalsmark. Härjedalens Trä blir därmed en träkoncern med ca 100 anställda. I början av 90-talet köps Nederhögens Såg, detta för att utöka sågkapaciteten. Samma år byggs ett nytt hyvleri.

I oktober 1991 brinner justerverk/råsorteringen ner tillsammans med en tork, men året därpå har man byggt upp en ny anläggning. För att få avsättning för restprodukter (spån, bark, flis) bildas 1993 Hede Energi AB, som levererar fjärrvärme till Hede tätort. I mitten av 90-talet avlöses Enar av fyra söner. (Texten ovan är redigerad ur en artikel av Enar Grubb i Hede Hembygdsförenings skriftserie nr 19 sid 40, utgivningsår ca 2000).

Hede IK:s B-lag 1975


Hede IKs B-lag mot Ljungalid/Ljungdalen sista matchen 1975. De blev serievinnare i division 6 Södra, precis som A-Laget vann division 5 södra det unika året.

Stående från vänster: Teddy Myhr, Öyvin Grindal (Andersson), Per-Göran Nääs, Per-Arne Backman,  Agne Karlsson och Uno Svensson. Sittande från vänster: Håkan Persson, Karl-Erik Amundsson, Ingemar Jonsson, Jan-Ove Thagg och Peter Moberg.

Busiga grabbar från 1954


På den här tiden, 1954, fanns fortsättningsskolan Slöjden och här är ett gäng busiga grabbar:
st.fr.v. Henry Forsgren, Ingvar Persson, Elof Mattsson, Bertil Westlund, Ivar Grinde, Karl-Erik Backman, Sven-Gösta Näs, Åke Andersson och Göran Eriksson.

Sittande Tore Hansson, John Larsson, Henry Klang, Harry Olsson, Evert Kristoffersson, Gösta Jonsson, Alf Hedström, och slöjdläraren J.O. Fjellner.

Rolf Hansson skriver på Facebook: Trots att folkskolans långa pinoperiod för min del äntligen tagit slut 1956, återstod ett par terminer fortsättningsskola för oss som inte fortsatte sin skolgång på annat håll eller redan var anställda. Efter 5 års tillkortakommanden i försöken att få tapparna att passa ihop med varandra, så hoppades jag och ett halvdussin av mina f d klasskamrater att vi i stället skulle få lära oss att laga mat i skolköket.

Min mamma hade också visat intresse för att anställa mig på sitt pensionat någon gång framöver. Men icke! En inflytelserik lärare (inget namn) satte stopp för detta försök att utvidga de traditionella könsrollerna, presumptivt å ena sidan med en förvärvsarbetande make som behövde återhämta sig på kvällar, helger och under semestern och å den andra med en utschasad hustru som tar hand om allt i hemmet och som saknar behov av avkoppling från rutinarbetet. Ett kortvarigt och misslyckat 50-talsförsök att, som en konsekvens av denna missade chans har jag aldrig lärt mig laga mat. Lyckligtvis finns det numera gott om mat i frysdisk och konservburkar att värma upp i mikrovågsugnen.

Slöjdläraren ovan var den som också vi hade och som väl inte alltid verkade lycklig över våra omogna sätt att uttrycka leda över situationen. Man kan väl säga att träslöjden redan hade spelat ut sin roll i det framväxande välståndssamhället. Däremot har det mer och mer satsats på uteätande och fina bjudningar i hemmet. Finns det någon fiskbullefantast där ute som vill dela på en burk med mig?

Fjärde klass 1952/53


Folkskolans 4:e klass i Hede utanför Sockenstugan läsåret 1952/53. Lärare Herman Mårdén.

Fr v. Bakre raden: Nils-Erik Halvarsson, Uno Svensson, Odd Olsson, Evert Jönsson, Arvid Andersson, Gösta Frisk och Lars-Erik Eriksson (Byström). Mellanraden: Gulli Hedin, Clary Westerman, Margaret Olsson, Ingrid Färnlund, Svea Persson, Elly Persson och Rut Pettersson. Främst: Kurt Lunnehed, Ingvar Karlsson, Rolf (Åke) Sverin, N N, Lars-Erik Karlsson, Rolf Hansson och Bo Edvardsson